Linda Jerneck

En varning till alla kåta politiker

Almedalsveckan: politikens firmafestival. Med mycket bjudalkohol ökar riskerna för ovälkomna närmanden.
Foto: ANNA-KARIN NILSSON

Förtroende är politikernas viktigaste kapital. Så varför är så många beredda att kasta bort det bara för chansen att få ligga?

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

För att vara tydlig: Jag har ingen aning om huruvida riksdagsledamoten Hanif Bali (M) har bett en Muf-medlem om nakenbilder

Jag får erkänna att min första tanke när anklagelserna kom var: ”Hej, nomineringstider”. Att den som vill åt en valbar plats läcker smuts om sina motkandidater är inte ovanligt när listorna ska spikas. Men det betyder inte i sig att anklagelserna är falska – bara att någon har mycket att vinna på att de blir allmänt kända just nu. Denna någon är knappast 17-åringen.

Vad jag däremot vet en hel del om är hur det är att vara en 17-årig tjej i ett ungdomsförbund. Inför att jag skulle åka på min första, nationella partikonferens blev jag varnad för ett kommunalråd av några äldre tjejer: ”Dansa inte med honom, han brukar få stånd.” Det var självklart för oss att det var vårt ansvar att se till att jobbiga situationer inte uppstod.

Jag var aktiv i Liberalerna, men jag är rätt säker på att det ser ungefär likadant ut i alla partier. Det visar om inte annat politikernas metoo-upprop ”I maktens korridorer”. 

Kvinnor vet att det finns risker med att avvisa en man – han kan bli arg. I partipolitiken kan han använda sin position för att hämnas

Det är nämligen skillnad på att råka ut för oönskade närmanden, tafsanden eller övergrepp av en främling, och att utsättas av en partikamrat. Kvinnor vet att det finns risker med att avvisa en man – han kan bli arg. I partipolitiken kan han använda sin position för att hämnas.

För att hindra någon från att nå en valbar plats på riksdagslistan räcker det med att sprida rykten om hennes handel och vandel i nomineringskommittén. Jag vet en kvinna som petades som hämnd för att hon gjorde slut med en kille – tio år tidigare.

Maktobalansen är enorm när en högt uppsatt politiker raggar på en partikamrat som är mycket yngre. Det betyder att risken att det känns obehagligt också är det – långt innan man går över gränsen till det olagliga.  

Det politikern ser som oskyldigt flirtande kan lätt få den unga flickan eller pojken att känna sig inmålad i ett hörn. Ofta är dessutom politiken invävd i inviten – ”Drick vin med mig så ska jag berätta för dig hur du kan ta dig fram i partiet”. Det kan lätt förstås som: ”Dricker du inte vin med mig ska jag se till att du inte kommer någon vart.”

Eller ett inte helt hypotetiskt exempel: När personer i maktställning erbjuder tonåringar en sovplats under Almedalsveckan eller en partikonferens – hur lätt är det då för dem att säga nej till närmanden? Var ska de sova om värden blir sur? Det kanske räknas som frivilligt sex i lagens ögon, men det är åt helvete rent moraliskt.

Ändå tycks det svårt för politiker att se sin egen maktposition. Riksdagsledamöter och kommunalråd är förvisso inte lika mäktiga som partiledare och ministrar. Men de har enormt mycket större inflytande än en ungdomsförbundare. Alltså borde de inte ragga på ungdomsförbundare. Punkt.

Vi måste kunna ha högre krav på lagstiftarna än att de inte ska bryta mot lagen. Det heter förtroendevald av en anledning. Att visa gott omdöme borde vara ett absolut grundkrav.

Om politikerna saknar empati inför ungas utsatthet borde de åtminstone hålla tassarna borta av ren självbevarelsedrift. En varning till alla kåta politiker: Skriv inget i en chatt som du inte vill att vi trycker i Expressen.