Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Linda Jerneck

Dina dyra airpods är pinsamma klimatbovar

En man med trådlösa hörlurar. Foto: Colourbox
Kaos i återvinningen bör undvikas. Därför är det dumt att limma ihop produkter så att det är svårt att ta ut batteriet. Foto: LASSE SVENSSON / KVP

Varje svensk har sju kilo elektronikskrot hemma. Politikerna måste sätta stopp för produkter som är designade för att gå sönder – och som knappt går att återvinna.

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Vilka fossil kommer tjugohundratalsmänniskan att lämna efter sig? Det var Apples omåttligt populära, trådlösa Airpod-hörlurar som fick Vice:s Caroline Haskins att börja fundera på den frågan. Hennes svar: Drösvis med små, vita plastkrokar för öronbruk. Eftersom hörlurarna limmas ihop och därför knappt går att återvinna menar hon att de är dömda att bli en del av sedimentlagren i hundratusentals år.

”Varför skapar vi teknik som kommer att leva i 18 månader, dö, och aldrig ruttna?”, frågade Haskins uppgivet. 

Känslan av att nya produkter går sönder fortare än gamla är inte ny. Min mormors köksassistent (en bröllopsgåva från 1953) fungerar fortfarande. Jag tvivlar på att min egen kommer att förtjäna en guldklocka. Det beror delvis på att produkterna blivit billigare, och att kvaliteten fått stryka på foten för att hålla priserna nere. Men det finns också många exempel på att företag designar sina varor för att de ska gå sönder efter en kort tid. Det kallas för planerat åldrande.

”Planerat åldrande” lurar kunden

I serien ”Prylarnas pris” har Sveriges radio granskat elektronikbranschens skuld för slit- och slängsamhället. Reparatören Alvin Hardy upptäckte år 2005 att ovanligt många av de nya tv-apparaterna med LCD-skärm gick sönder efter bara ett par år. Anledningen var att tillverkaren hade överbelastat led-lamporna med högre spänning än de var gjorda för.  Men till radion säger Hardy att han inte fick gehör när han slog larm: ”Det känns så orättvist, de tänker bara på pengar”.

Ett vanligt sätt att ”planera åldrandet” för en produkt är att göra det omöjligt för kunden att byta batteri när det gamla tar slut. De små litiumjonbatterierna som finns i exempelvis mobiltelefoner skadas lite för varje laddning. När tillverkaren gör det omöjligt att byta batteriet utan att gå till dyra, auktoriserade firmor är det många kunder som i stället väljer att köpa nytt. Och det är ju mycket bättre för tillverkarens finanser.

Mobilen är en miljöbov

När Apple introducerade iphonen 2007 kallade New York Times teknikjättens val att förhindra batteribyte för ”extremt användarovänligt”. I dag har många vant sig vid att byta ut sin mobiltelefon när batteriet blir segt efter ett par år.

Det är ett problem. Mobiltelefonernas klimatavtryck ökar snabbt, och beräknas motsvara hälften av transportsektorns till 2040. Lejonparten av utsläppen kommer från tillverkningsprocessen. Enligt batteriåtervinningen har svenskarna 25 miljoner gamla mobiltelefoner liggande i byrålådorna. 

Om politiker menar allvar med att klimatet är en ödesfråga, och att fortsatta utsläpp skulle ”öka risken för allvarliga, genomgripande och oåterkalleliga effekter för människor och ekosystem” – som den blocköverskridande Miljömålsberedningen skrev 2016 – borde de vilja stoppa företag som designar prylar för att de ska köpas, gå sönder och slängas. 

SvD:s debattsida föreslår flera forskare tillsammans med Sveriges konsumenter att reklamationstiden förlängs och att obligatorisk märkning på EU-nivå införs, så att konsumenten kan se varans förväntade livslängd.

Det vore en bra början. 

Utsläppen måste sugas upp om klimatmålen ska nås, förklarar Jonas Grafström i Ledarsnack.