Linda Jerneck
Att en bostadsrättsförening säger upp hyresavtalet med en restaurang är knappast ovanligt. Men efter en artikel i Aftonbladet i helgen om en konflikt mellan en förening och en kebabrestaurang i Hornsberg i Stockholm blev uppmärksamheten så stor att stadsdelen trendade på Twitter.
I lokaltidningarna beskrivs det som en tvist om att restaurangen utför bullriga arbeten på småtimmarna och har använt en lokal som tillagningskök utan tillstånd. Men många av de detaljerna utelämnade reportern Natalia Kazmierska när hon skrev om fallet i Aftonbladet. I stället reducerades frågan till att handla om kebabfett på trottoaren. Andemeningen var tydlig – föreningens agerande är rasistiskt.
Hornsbergs strand – där uppumpade unga män bestämmer
Hornsberg är ett före detta industriområde som förvandlats till ”Stockholms hetaste stadsplaya”, enligt lokal(patriot)pressen. Här bor den övre medelklassens barnfamiljer i sjönära bostadsrätter. Det är för dyrt för mig, men precis som många förortsbor lockas jag under sommarmånaderna till strandpromenaden. Där finns folkliv, badbryggor och uteserveringar med kvällssol. En solig dag kan det handla om ett tusental personer på strandremsan, tre kvarter lång.
Det är härligt – i fyra månader om året känns Kungsholmens lite bortglömda baksida som en del av en storstad.
Men det finns smolk i glädjebägaren – och då syftar jag hör och häpna inte på kebabfett – nämligen den mindre grupp uppumpade unga män som beter sig som att strandpromenaden bara tillhör dem: Moppar som buskörs i den smockfulla parken. Jetskisnubbar som ska visa upp sig, oavsett vilka risker de utsätter de badande för. Dyra bilar som i hög hastighet kör på sommargågatan, trots att småbarn när som helst kan springa ut framför huven. Andra dubbelparkerar mitt i gatan och låter SL-bussarna bilda kö bakom, bara för att något spånhuvud ska in och hämta sin takeaway.
Hade marodörerna bott i området hade arga grannar kunnat ringa på och klaga. Men det är inte främst de boende som bränner gummi eller använder innergårdarna som pissoarer.
Det är klart att folk blir sura. Och sätter upp grindar.
Skrattar åt den stiffa medelklassen
Aktionsgruppen för trivseln på Hornsbergs strand består av både grannar och näringsidkare. De har föreslagit fler bojar mot vattenskotrarna, bommar på sommargågatan och större soptunnor. Målet är inte att hindra människor från andra stadsdelar från att komma till Hornsberg. De boende vill bara att det ska bli lite mindre stökigt.
Men ändå drog Natalia Kazmierska just den slutsatsen: ”Nu vill man bli av med Mellanösternrestaurangen, som drar folk från hela stan till lyxkvarteret”.
Många skrattar åt den stiffa, bostadsrättsägande medelklassens upprördhet. ”Lite får man väl tåla om man lever i en stad!”, himlar twittervänstern. Men det är ju precis det som är medelklassmammornas poäng: Att leva i en stad betyder att man måste visa hänsyn. Så varför ska vi låta unga män bete sig som drägg bara för att de eventuellt har postadress Orten?
De som vill utmåla medelklassens helt legitima trygghetskrav som främlingsfientlighet, tror de att förortsbor gillar stök? Eller att de inte vet hur man beter sig?
Vi har tillräckligt stora problem med rasism i landet. Vi behöver inte måla ut dem som tycker att barn har större rätt till gågator än sladdande BMW:s som främlingsfientliga.