Linda Jerneck
En lärare på Neptuniskolan i Malmö tröttnade på en stökig niondeklass, röt till och kallade eleverna för ”fucking jävla femåringar”. Utbrottet filmades av några elever, och en upprörd mamma lade ut filmen på Facebook, vilket SVT Skåne plockade upp. Nu har läraren sagt upp sig.
Det är klart att man helst inte ska svära åt sina elever. Men om det ”kastas sudd och snackas på lektionerna” är det mänskligt att det kan rinna över även för en lärare. Och ”femåring” låter i mina öron som ett passande epitet för 15-åringar som sular saker omkring sig.
Femåring, eller varför inte barnrumpa, vore också en träffande benämning på de föräldrar som hellre hänger ut lärare och rektorer i sociala medier, än tar ett snack med de egna barnen om att de ska respektera sina lärare. Eller för de föräldrar som mejlar läraren och kräver bättre betyg åt lille curlade Carl som inte orkade läsa på inför proven, men som ”på semestern visade att han definitivt pratar bättre engelska än ett D” (ett verkligt exempel).
Att underkänna elever är nämligen en otroligt dålig affär.
Det är tyvärr inte enstaka händelser. I en enkät som Lärarnas Riksförbund skickat ut till lärare i grundskola och gymnasium svarar var fjärde att de har blivit utsatta för påtryckningar av föräldrar som vill att deras barn ska få bättre betyg. Som att det inte är illa nog – var sjätte lärare har varit med om att det är en rektor eller chef som krävt att ett betyg ska höjas!
Det borde vara en självklarhet att skolledningar står bakom sina lärare när föräldrar försöker fula upp betygen. Oavsett om mamma och pappa minsann ”känner tjänstemän på skolförvaltningen” eller är höjdare i näringslivet. Betygssättning är myndighetsutövning, det ska inte gå att utpressa sig till ett A och en inträdesbiljett till drömutbildningen på någon flitigares bekostnad.
Men i stället vittnar lärare om att rektorerna tar föräldrarnas parti, och säger saker som att läraren borde tänka på ”att det snart är lönesamtal” om ett F inte förvandlas till ett godkänt.
Att underkänna elever är nämligen en otroligt dålig affär. Eftersom alla elever har rätt att klara kunskapskraven och annars få särskilt stöd, enligt skollagen, betyder ett F massor av merarbete för läraren som måste erbjuda omprov och tilläggsuppgifter. Ännu värre – ur en snöd ägares perspektiv – är att underkända betyg dels försämrar skolans statistik, som man använder i marknadsföringen för att locka nya elever, och dels kan leda till att föräldrarna flyttar sitt barn till en annan skola och tar skolpengen med sig.
Kundskolan har urholkat lärares auktoritet och gjort kravmaskiner av vårdnadshavare. Det är en mardröm.
Inom Academedia – landets största skolkoncern – används till och med elevernas utvärderingar av lärare för att motivera lönesättningen. (Även om koncernledningen hävdar att det inte ska få förekomma, sker det igen och igen). Undrar om den stränga, korrekta läraren eller den som snällrättar får högst elevbetyg?
Den skenande betygsinflationen måste få ett stopp: Med centralt rättade och normerande nationella prov, och en återgång till relativa sifferbetyg. Men reformer tar tid, om den politiska viljan ens finns.
Till dess måste landets rektorer backa upp sina lärare – och Sveriges föräldrar borde veta hut.