Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Lilla hjärtats död är ett fasansfullt haveri

Flickan kallades "Lilla hjärtat". Hon dog när hon bara var tre år.Foto: PRIVAT

Lilla hjärtat fick aldrig fylla fyra år. Det är ett systemfel att myndigheterna inte ställer fler krav när föräldrar återfår vårdnaden om ett barn.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

På måndag inleds rättegången mot Lilla hjärtats biologiska mamma, som misstänks för mord och brott mot griftefriden efter att treåringen hittades död under en säng i januari. Pappan avskrevs, efter att han hittats avliden i häktet. 

Flickan blev omhändertagen redan på BB. Hon föddes med abstinens, och pappan var så aggressiv att vakter tillkallades vid förlossningen. 

Men två och ett halvt år senare bestämde kammarrätten att föräldrarna skulle återfå vårdnaden. Lilla hjärtat tvingades flytta från familjehemmet till sin biologiska familj – trots att pappan vägrade att genomgå drogtester för att bevisa att han var fri från missbruket.

Mindre än ett år senare var hon död. I den undernärda lilla kroppen fanns spår av droger, visar förundersökningen. Blåmärken pekar på misshandel som pågått under en tid. Mamman hävdar att Lilla hjärtat halkade i badkaret och slog i huvudet, och att föräldrarna inte ville ringa efter ambulans av rädsla för socialtjänsten. Enligt rättsläkarens utlåtande hade flickan haft ”måttliga till goda chanser att överleva” om hon förts till sjukhus direkt.

Bara någon vecka tidigare hade den biologiska pappan avbokat ett planerat hembesök från socialtjänsten. Under telefonsamtalet frågade pappan om deras vägran skulle leda till en utredning. Socialsekreteraren förklarade att de inte har sådana befogenheter. Orosanmälan som hade kommit in var nämligen anonym.

Kort därefter träffade familjen en BVC-sköterska som visade dem öppna förskolan, men hon fick inte klä av flickan de långärmade plaggen. Sköterskan kunde inte se att något var fel.

Skyddsnätet, som borde ha funnits där för en treåring som levde i ett hem med missbruk och våld, brast. Konsekvenserna blev fasansfulla.

Under rättegången hade de biologiska föräldrarna lovat att de skulle låta Lilla hjärtat fortsätta att ha kontakt med sin fosterfamilj, men efteråt ändrade de sig. Några månader senare började familjen att isolera sig, ställde in BVC-tider och skyllde på sjukdom. Av löftena att Lilla hjärtat skulle få börja på förskolan blev intet. 

Därmed fanns det färre och färre vuxna runt Lilla hjärtat. En förskola är också utsatta barns chans att ty sig till trygga vuxna. I Lilla hjärtats fall skulle en förskoleplats kanske ha inneburit att någon anade oråd när hon rasade i vikt och fick kala fläckar på huvudet.

Fallet har upprört hela Sverige, och riksdagen vill införa en lex Lilla hjärtat för att stärka barnperspektivet och i fler fall begära att vårdnaden flyttas till familjehemmet. Det vore efterlängtat.

Men minst lika viktigt är att göra det möjligt att ställa krav på föräldrar som återfår vårdnaden, likt vid villkorlig frigivning från fängelse. Domstolen borde kunna kräva att de underkastar sig regelbundna drogtester, samarbetar med socialtjänsten och låter barnen gå i förskolan. 

Skyddsnätet för barn som Lilla hjärtat måste få färre kryphål.