När förtroendesiffrorna för partiledarna presenteras brukar medierna fokusera på mindre förändringar från föregående månad, i september toppade KD-ledaren Ebba Busch Thor Demoskops mätning med 36 procent. Men på längre sikt är förändringarna mer dramatiska.
– En stor skillnad är att vi inte har någon partiledare som samlar brett utanför sitt eget parti och utanför det egna blocket. För tio år sedan hade vi haft en toppnivå som låg en bit över 40 kanske till och med upp mot 50 procent, säger Peter Santesson, opinionschef på Demoskop och doktor i statsvetenskap, som gästar veckans avsnitt av Ledarsnack.
– Det andra som sticker ut är att listan inte toppas av någon av ledarna för de två stora statsbärande partierna. I dag har vi höga siffror för ideologiskt mer profilerade partier som KD och V.
Vad beror det på?
– Vi har gått från två stora block till en mer vag treblocksstruktur. Sedan finns ett allmänt missmod. Det är inte bara partiledare folk tappar förtroendet för, de tappar förtroendet för Sveriges riktning överhuvudtaget.
Vad säger era mätningar om historien?
– Det fanns en stor optimism kring samhällsutvecklingen i början av Reinfeldts andra mandatperiod, runt 2011. Under åren som följer rutschar det utför: vi fick den ryska påsken, enveckasförsvaret, olika äldreomsorgsskandaler. Denna väldigt pessimistiska period bottnade under migrationskrisen.
– De senaste åren har optimismen ökat. Det påminner lite om en brittsommar, de sista varma dagarna i oktober. Efter migrationskrisen andades folk ut lite grann. Dels hade man föreställt sig att konsekvenserna skulle bli mer dramatiska. Dels var det i slutet av en stark högkonjunktur. Men de senaste månaderna viker det tvärt, särskilt under september har det rusat rakt ner och nu är den här serien på ”all time low”.
Vet man varför väljarna är pessimistiska?
– Ja, under de senaste åren har mycket av svaren kretsat kring oro för välfärdssystemens hållfasthet. Det är också knutet till migration i vid mening. Men den här dramatiska utvecklingen de senaste månaderna har nog att göra med skjutningarna, är min tolkning.
Påverkar den här ledarskapskrisen Stefan Löfvens faktiska makt?
– Jag tror att S börjar bli stressade över utvecklingen. S-väljarna har tidigare inte varit så bekymrade över lag- och ordningsfrågor. Det har i stället varit välfärdsfrågor och miljöfrågan som har engagerat. Men i och med skjutningarna har de här frågorna börjat bryta igenom i S-leden. Det gäller faktiskt specifikt S-väljarna, vi ser inte riktigt samma mönster ibland övriga vänsterväljare.
Och där har Socialdemokraterna lågt förtroende?
– Ja, och det gör det knepigt för S. De måste snabbt få en trovärdighet i de här frågorna som lugnar de egna väljarna.
Finns det några partier som tjänar på det missmodet?
– Den förra djupa pessimismen sammanföll med rekordsiffror för Sverigedemokraterna. Nu fick vi ett nytt SD-rekord i vår septembermätning. SD är vinnare på det sättet att de uppfattas som den tydligaste oppositionen mot det politiska etablissemanget.
Vad ska politikerna göra för att ta sig ur förtroendekrisen?
– Leverera naturligtvis! Det här drivs av händelser på marken. Det som behövs är stora, kraftfulla uppgörelser som ger trovärdiga politiska svar på frågor som folk oroar sig för.
Ska man vara snäll mot dagens politikergeneration så kanske Reinfeldt och hans kolleger hade på enklare frågor hantera för tio år sedan.
– När vi blickar framåt har vi bara osäkerhet och frågor och när vi blickar bakåt har vi svar och utfall. Men Reinfeldt stod inför en global finanskris. Det var inte speciellt trevligt. Varje tid har haft sina besvärliga frågor, just nu har vi den här gröten att äta.
Ett annat mått på väljarnas förtroende brukar ju vara valdeltagandet och där ser vi tvärtom att det stigit i flera år i rad. Är det en paradox?
– Nej, bilden av att systemkritiken skulle komma från låginformerade personer är inte riktigt korrekt. Det handlar om människor som ofta är väldigt intresserade av samhällsutvecklingen och följer den noga, men ur en vinkel som skiljer sig rätt skarpt från mainstream.
Om vi sitter här om ett år - eller om tio år - vad säger siffrorna då?
– Det är förstås en livsfarlig fråga att besvara. Men ett år in i en mandatperiod brukar man se vad den kommer att handla om. Vår dagordning är de här grundläggande ordningsfrågorna. Det är fullt möjligt för oss själva att forma framtiden.
Läs också: