Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

”Samhället har varit extremt naivt inför de här grupperna”

De muslimska aktivisterna bakom förtalsstämningen mot Ann-Sofie Hermansson tillhör grupperingar som vill polarisera samhället. Ändå finansieras de av det offentliga.

- När man har byggt upp hela sin karriär på att gapa om att folk är islamofober blir det lätt bisarrt att man går till tingsrätten när någon annan kallar en för extremist, säger litteraturvetaren Johan Lundberg.

Detta är en text från ledarredaktionen. Expressens politiska hållning är liberal.

I förra veckan stod tidigare S-toppen i Göteborg, Ann-Sofie Hermansson, inför rätta, stämd för förtal av två kvinnor från Muslimska mänskliga rättighetskommittén. Expertvittnet Johan Lundberg, som skrivit boken Ljusets fiender, är gäst i veckans Ledarsnack.

Vad är Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén för grupp? 

- Det är en grupp som i hög utsträckning har intresserat sig - inte för terrorns offer - utan för terrorlagstiftningens offer. De har dessvärre engagerat sig för personer som tidigare har varit dömda för terrorbrott och personer som sedermera kom att bli dömda för terrorbrott. Munir Awad hade man till exempel ett seminarium om år 2010, bara något år senare dömdes han till ett tolvårigt fängelsestraff för att ha varit med och organiserat ett terrorattentat mot Jyllands-Posten. 

Johan Lundberg är litteraturvetare och utkom år 2013 med boken Ljusets fiender som handlar mycket om grupper som Muslimska mänskliga rättighetskommittén.

Det finns många som kämpar för rättssäkerhet. Vad är det som gör att detta blir extremt?

- Det är det tydliga fokuset på de här grupperingarna som man i någon mening har ideologiska kopplingar till.

Hur har det svenska samhällets reagerat på de här grupperna?

- Samhällets reaktion har varit extremt naiv. Man har skjutit till bidrag från Allmänna Arvsfonden, Folke Bernadotte-akademin, det som tidigare hette Ungdomsstyrelsen och så vidare. De har fått de här bidragen under täckmantel av att ägna sig åt antirasistisk verksamhet. 

När man lyssnar på de här grupperna handlar det väldigt mycket om vita mot svarta. En flykting från Chile antas ha samma intressen som en somalier i någon slags kamp med svenskarna. Hur ser ideologin ut?

- Mitt intryck är att det är en sorts marxism-leninsm som är den yttersta ideologin. Om man ser på den här Antirasistiska Akademin - som många av de där figurerna tillhör - består den i väldigt hög grad av latinamerikanska marxister. Det grundas i Herbert Marcuse, Frankfurtskolan på 50-60-talen, som skulle uppdatera marxismen. 

Fatima Doubakil från Muslimska mänskliga rättighetskommittén är en av de två kvinnor som har stämt Ann-Sofie Hermansson för förtal.Foto: HENRIK MONTGOMERY / TT / COPYRIGHT SCANPIX SWEDEN

- Det hade ju inte blivit så som Marx förutspått att arbetarklassen skulle utarmas, det blev precis tvärtom: Medelklassen växte. Var skulle man hitta de här potentiella revolutionärerna? Jo, i det som vi i dag kallar för utsatta områden. Det var till dem man ställde hoppet - och fortfarande ställer hoppet - om revolution. 

- När man lyssnar på Fatima Doubakil, som är en av dem som har drivit den här processen mot Hermansson, säger hon att målet med hennes verksamhet är att skapa konfrontation mellan olika grupper och där den ena gruppen är icke integrerade invandrare.

Personerna som stämt Hermansson har fått stöd i flera debattartiklar där många av undertecknarna är akademiker. Hur ser stödet ut på universiteten?

- Jag tycker mig se att det har stärkts de senaste 4-5 åren. Om man går tillbaka till Masoud Kamalis integrationsutredning från 2006 byggde den mycket på den här världsbilden, att problem med integrationen beror på att svenskar är rasistiska. Men då uppfattades många av förslagen som fullkomligt bisarra och utredningen kastades i papperskorgen. Tio år senare så har den typen av tänkande fått ett väldigt stort genomslag i universitetsvärlden.

Ser du någon motrörelse från andra grupper på universiteten?

- Det märks ingenting av det. Tvärtom börjar det sprida sig. Det har utgått påbud från staten att de här intersektionella perspektiven - att man ska kategorisera folk med utgångspunkt i vem som är förtryckare och vem som offer utifrån olika variabler - ska implementeras på regioner och myndigheter. Överallt i samhället ska man upprätta planer där man visar vilka åtgärder man vidtar utifrån ett intersektionellt perspektiv. Att få bort de där idéerna är det primära. 

Ann-Sofie Hermansson, tidigare S-topp i Göteborg, stod i förra veckan inför rätta, stämd för ”förtal med hatbrottsmotiv”.Foto: HENRIK JANSSON / GT/EXPRESSEN

Man ser en del queerteoretiker som försvarar de här kvinnorna som alltså har relativiserat terrorister från organisationer som kastar homosexuella från höga torn i Syrien. Hur får man ihop det?

- Man menar att muslimer uppfattas som annorlunda och att queerpersoner också uppfattas som annorlunda och då tycker man att de har samma intressen. Men överallt där organisationer som Islamiska staten har tagit makten är det så klart HBTQ-människorna som de ger sig på först.

Vad är det som gör att samhället har varit så välkomnande mot den här typen av extremism om man jämför med säg högerextremism?

- Jag tror det har att göra med integrationsproblemen. Det kom några personer som hade väldigt enkla lösningar på svåra problemen och då var det lätt att köpa det.

Ann-Sofie Hermansson om sin kamp mot extremism och hedersförtryck.