Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Så suger vi upp klimatutsläppen

Stora mängder koldioxid måste fångas in från atmosfären om klimatmålet ska nås.

För att klara uppgiften krävs plantager på en yta motsvarande två Indien och en industriell mobilisering lik den under andra världskriget, förklarar miljöekonomen Jonas Grafström i Ledarsnack.

Detta är en text från ledarredaktionen. Expressens politiska hållning är liberal.

För att klara klimatmålen behöver utsläppen av koldioxid minska dramatiskt. Men det räcker inte, FN:s klimatpanel räknar dessutom med en stor satsning på koldioxidinfångning.

– Grundprincipen är att vi har grävt upp väldigt mycket koldioxid, bränt den och skickat ut det atmosfären. Nu behöver vi få ner det i jorden igen. Det kan man göra på flera olika sätt. Du kan fånga den vid skorstenen eller direkt ur luften, säger Jonas Grafström – miljöekonom vid forskningsinstitutet Ratio – och gäst i veckans Ledarsnack, som handlar om minusutsläpp.

Är det en enkel teknik?

- Nej, det är verkligen ett långskott. Och den är oerhört dyr. Men solkraft var också jättedyr när den kom. Så det blir nog billigare i framtiden.

Hur ligger vi till i jämförelse med klimatmålet?

- Väldigt dåligt. År 2014, när man satte målet, hade man en viss förhoppning om att utsläppen snabbt skulle plana ut. Men i fjol släppte mänskligheten ut mer koldioxid än någonsin. Tidigare räknade man med att vi skulle behöva fånga in ungefär 20 stycken årsutsläpp. Men nu kommer vi att behöva negativa utsläpp ännu mer. 

Ånga stiger från kolkraftverken Neurath och Niederaussem i Bergheim i Tyskland. Brunkolsfälten där är Europas största källa till koldioxidutsläpp. Foto: SASCHA STEINBACH / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Är det bara att börja suga upp koldioxid nu?

- Nej, man måste också kunna transportera och lagra koldioxiden. Men det är svårt för företag att bygga lager innan de vet att någon kommer att fånga in koldioxid. Och det är svårt att bygga transportinfrastruktur innan man vet var koldioxiden kommer att fångas in.

Jonas Grafström är miljöekonom vid näringslivets forskningsinstitut Ratio.

Vad kan politiken göra för att underlätta det här? 

- Man kan göra så att de som fångar in koldioxid får betalt. Det sker faktiskt i USA nu, Trump till trots. Kongressen röstade nyligen igenom att man ska få 50 dollar per infångat ton. Man skulle också erbjuda garantier för dem som bygger lager. 

Har du någon önskelista till svenska politiker?

- De borde titta på hur man kan få företag att tjäna pengar på det här. Det finns ganska mycket kompetens inom oljeindustrin. Jag förstår att det kan framstå som smaklöst att de som orsakat problemet ska tjäna pengar på att reda upp det, men det här måste lösas.

- Det behövs också mycket grundforskning. Om vi väl kommer på någon bra teknisk lösning kan vi sprida den gratis över världen och få en stor multiplikatoreffekt.

Vi såg en liten satsning i vårbudgeten, regeringen går in med 100 miljoner kronor till satsningar på infångning. Vad tycker du om det?

- Som forskare kanske jag inte ska tycka så mycket. Men det handlar om hundra miljoner kronor uppdelat på fem år som samtidigt ska räcka till energieffektivisering. Så det är oklart hur mycket som går till infångning. 

- Som en jämförelse: Jag är från Luleå som åkte ur hockeyslutspelet nu. För 20 miljoner kronor får man inte ens ihop en spelarbudget för ett halvår i ett elitserielag. Om vi ska kunna bygga ut koldioxidinfångning direkt från luften kräver det en industriell mobilisering i världen i klass med den under andra världskriget.

Hur kan man veta att koldioxiden inte bara kommer att sippra ut igen? 

- Riskerna är acceptabla. Det man gör är att man fångar koldioxiden, omvandlar den till flytande form och pumpar ner den i marken igen - i många fall dit den kom ifrån. I Norge har man exempelvis länge pumpat ner gas i oljefälten. Det är så pass långt ner under mark att trycket kommer hålla det på plats. Gasen och oljan har ju varit där i miljontals år tidigare.

Finns en risk att infångning gör att vi släpper ut ännu mer och skjuter problemet på framtiden?

- Det finns absolut en sådan risk. Men just nu är sprinten ur handgranaten och vi måste försöka sätta tillbaka den igen. Det finns ingen plan B.

I debatten gör man ofta likhetstecken mellan klimat och miljö. Riskerar den här typen av åtgärder att hota andra miljövärden. 

- Ja, en teknik är att plantera skog, bränna den och fånga in utsläppen och sen odla ny skog som suger upp mer koldioxid. Det kommer dock att kräva enorma landarealer, kanske en till två gånger Indiens storlek. Det påverkar så klart miljön.

När man läser din rapport framstår allt som så hopplöst. Blir man pessimist av att forska om det här?

– Min egen deadline är ju visserligen före tvågradersmålets deadline. Jag blir tvärtom ganska positiv. Förut tänkte jag nog att det inte går. Men med den här tekniken tror jag att ändå att det finns en möjlighet.

Ledarsnack

Ledarsnack är ett åsiktsprogram från Expressens ledarredaktion där vi varje vecka intervjuar nya experter. Tidigare avsnitt samt textversioner finns här

 

Ledarsnack finns också som podcast. Sök på Ledarsnack i din poddspelare eller lyssna på Acast. 

Bensinskatter kan ha spelat ut sin roll i miljöpolitiken, menar Magnus Nilsson i Ledarsnack.