Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ledaren: Högt pris för naiv reform

Slavarbete. I Expressens artikelserie "Svenska slavar" berättade vi i går om Tareq och Habib som arbetar på en indisk restaurang i Malmö. På bilden Tareq med kvitton som visar att han betalt nästan 120 000 kronor till chefen för att få sitt arbetstillstånd i Sverige. Foto: Robban Andersson

På Facebook låtsas Habib att han har det bra i Sverige. Hans profilbild är en blågul hjärtformation.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I själva verket har han slavat på restaurangen Indian Flavour i Malmö, tillsammans med landsmannen Tareq. För kaffepengar. Men det vill Habib inte att familj och vänner ska få veta. De tror att han tjänar fantastiska 16 000 kronor i månaden i Sverige. Och att han snart ska kunna betala tillbaka de pengar han lånade ihop till för att kunna komma hit.

Men lönelöftet var en ren lögn. Allt var lögn.

I fredagens Expressen skriver Johanna Karlsson om Habib och Tareq. De är offer för samvetslösa människor - och för alliansens och Miljöpartiets gränslöst naiva arbetskraftsinvandringsreform.

Syftet med reformen var att göra det lättare för svenska arbetsgivare att hitta lämplig arbetskraft utanför Sverige. Tidigare hade facken veto, nu skulle företagen få mätta sina behov efter eget skön.

Tanken bakom reformen var utmärkt; en rörlig global arbetsmarknad är en motor för ökat välstånd, både på nationell och på individuell nivå. Problemet var att alliansen och MP skapade ett slött regelverk som inbjöd till missbruk.

Ett svenskt arbetstillstånd kan vara biljetten till paradiset, närmast, för en fattig utomeuropé. Vid horisonten hägrar permanent uppehållstillstånd. Många är självklart beredda att betala mycket, om de får chansen. Alltså finns det en marknad där ute för svindyra svenska arbetstillstånd.

Ibland luras den anställda hit med löften om bra lön och arbetsvillkor. Väl här kan han få slita för småpengar. Vad har han att sätta emot? Om han förlorar jobbet, förlorar han uppehållstillståndet.

Särskilt svag position kan den anställda hamna i om han har lånat ihop pengarna eller sålt hus och hem för att köpa arbetstillståndet. Då blir det ännu motigare att återvända hem och erkänna nederlaget. Det inser de som säljer arbetstillstånden.

Larmen om missbruk i reformens spår har ljudit i flera år, men regeringen var länge stendöv för förslag om skärpt lagstiftning. 2013 började man motvilligt backa. Men det är tveksamt om de föreslagna ändringarna gör någon väsentlig skillnad. Exempelvis borde det utredas, även om det är snårigt, om man kan göra det arbetsbjudande som den anställda får, rättsligt bindande.

Regeringens oskicklighet har, vid sidan av rovdrift och ekonomisk brottslighet, givit reformen uselt rykte. Få förknippar den med alla de dataspecialister och civilingenjörer som kunnat komma hit, till stor nytta för Sverige. Desto fler förknippar den med fusk och misär.

Alliansen har krattat i manegen för sina kritiker och för dem som vill begränsa arbetskraftsinvandringen. Så kan det gå när man vanvårdar en reform.