Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ledaren: Hela Sverige kan inte leva

PEKPINNAR. Anne Lundberg ledde SVT:s debatt om jobben där partierna passade på att lufta för tittarna och väljarna nya, okända, namn. Det blev ett fasligt viftande med skyltar.
Foto: Peo Möller

Ombyte förnöjer. I stället för de gamla vanliga partiledarna fick tv-tittarna möta andra och betydligt mindre kända politiker när SVT höll debatt om jobben.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Sedan är det märkligt att inte en enda fråga handlade specifikt om situation på S-styrda Malmös arbetsmarknad trots att man valt att förlägga debatten dit.

Och varför valde Centern att låta en av partiets tjänstemän - chefekonomen Martin Ådahl - representera partiet? Saknar C kompetenta politiker?

Ådahl kunde å andra sidan effektivt markera någon slags skiljelinje: alliansen vill göra det lättare för företagen att anställa, det vill säga åtgärder som brukar rubriceras som näringspolitik. Medan de rödgröna lanserade gamla klassiska arbetsmarknadspolitiska åtgärder fast med nya namn.

Ända fram till valdagen den 14 september kommer vi att få höra från alliansens sida om de 250 000 nya jobb som tillkommit, medan de rödgröna kommer att skrika sig hesa om den svenska "massarbetslösheten".

Ja, arbetslösheten har tyvärr ökat och det är beklagligt. Samtidigt är undergångsretoriken från Ylva Johansson (S) bedrövlig. Men det hade garanterat låtit likadant från allianspartierna om de hade varit i opposition.

Fakta är att Sverige har EU:s lägsta långtidsarbetslöshet, vilket måste ses som ett kvitto på att den så utskällda arbetsmarknadspolitiken fungerar något bättre än sitt rykte. Och det sysselsättningsmål på 80 procent som Göran Persson en gång lanserade klarar Sverige efter den globala finanskrisen. Det placerar oss också i EU-toppen.

SVT tänkte väl ungefär så här: eftersom politiker tenderar att slingra sig och inte vill lämna raka besked ska de utrustas med fåniga ja och nej-skyltar. Här ska det minsann viftas!

Problemet är att inga skyltar i världen hjälper om programledarna är dåligt pålästa. Nej, Anne Lundberg, det är inte Ylva Johansson (S) eller integrationsminister Erik Ullenhag (FP) eller riksdagen som beslutar om sänkta ingångslöner. Sverige har inte någon statligt beslutad minimilön - som i andra länder - utan lönerna bestäms av arbetsmarknadens parter.

Nästa försök till pedagogisk insats från SVT:s sida är den ständiga "case-sjukan". Tittarna måste förstå att politiken faktiskt påverkar människor av kött och blod och därför förväntas politikerna att uttala sig efter inslag om enskilda arbetslösa.

Men politikerna kan lika lite som tittarna känna till alla relevanta förklaringar till varför en individ går arbetslös. En möjlig delförklaring gav dock den arbetslöse svetsaren i glesbygd som absolut inte vill flytta för att "slippa bo mitt i en stad".

Ingen av de församlade politikerna vågade dock föreslå honom att chanserna till jobb ökar dramatiskt om man står till arbetsmarknadens förfogande över hela Sverige. Det är ju valtider och väljarna måste smekas medhårs.

Men så länge arbetslösa inte är beredda att flytta dit jobben finns förblir arbetslösheten onödigt hög. Hela Sverige kan faktiskt inte leva. Ett växande dynamiskt Sverige leder ofrånkomligen till att jobb försvinner på många orter. För att knappast komma tillbaks.