Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ledare: Vinstjakt med oslipade knivar

V-INNARE. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt och Ulla Andersson var nöjda med sin uppgörelse med statsminister Stefan Löfven, S, och Miljöpartiets Gustav Fridolin om hur vinsterna i privata välfärds-bolag ska begränsas. Foto: Jonas Ekströmer / Tt

Två falanger såg något stort hända i går. Den ena var Vänsterpartiet som försökte sälja in gårdagens uppgörelse med regeringen som en milstolpe. Nu är det slut på vinstjakten i välfärdens verksamheter, proklamerade V med triumfatorisk stämma.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I motståndarlägret var tonen lika uppskruvad, fast av motsatt skäl. "Nu är det krig", twittrade Karin Svanborg-Sjövall på Timbro. Det talades ödesmättat om en våt filt som läggs över välfärdssektorn. Friskolornas riksförbund slog fast att "300 000 elever drabbas av minskad kvalitet och valfrihet".

Sannolikt var ingen gladare över dessa offentliga gråterskor än Vänsterpartiet. En krigsförklaring från Timbrohögern är den finaste bekräftelse på framgång som V kan få.

Verkligheten är betydligt gråare. Till att börja med är uppgörelsen i sig full av luddigheter. De bärande delarna består av en utredning som ska bli klar först i mars 2016.

Därefter måste rimligen eventuella förslag förankras i riksdagen innan det kan bli dags att sjösätta de nya reglerna. Vilka partier är det då som ska ansluta sig? Är det exempelvis Centerpartiet, som kallade Anders Borgs försök att stoppa riskkapitalbolag i skolan för populism?

En känsla av déjà vu infann sig under presskonferensen. Precis som när S och MP presenterade sin uppgörelse om kärnkraften är oklarheterna många och i grunden rör det sig bara om ett förhandlingsbud.

Stefan Löfven vet att det politiska dramat numera består av flera akter. Den som utropar sig som segrare i den första kan mycket väl vara förlorare när ridån faller efter den sista.

Vad finns då att säga om uppgörelsen i sak? Enligt Ulla Andersson (V) har partierna kommit överens om att allt eventuellt överskott ska återinvesteras i verksamheterna med undantag för insatt kapital och en låg ränta på några få procent.

Men någon sådan precisering finns inte i själva uppgörelsen. Där talas det i stället om att ge en utredning i uppgift att titta närmare på en rad vinstbegränsade förslag, såsom att överväga bemanningskrav och införa en tillståndsprövning.

Alla bollar är med andra ord i luften. Det behöver inte vara fel. Att tämja marknadskrafterna samtidigt som man bevarar mångfalden är komplicerad materia. Det finns ingen "quick fix" som löser alla problem, utan att ge upphov till nya.

Men då gäller det också att man tillsätter synnerligen kompetenta utredare som får alla de resurser och det fria mandat som krävs för denna historiskt svåra uppgift.

Ambitionen att hejda vinstjakten inom välfärden är i grunden riktig, men verksamheterna skiljer sig åt och bör därför regleras på olika sätt.

Och det är ofta i detaljerna som djävulen bor. Varför ingår exempelvis inte assistansbranschen i uppgörelsen? Där finns de kanske största missförhållandena av alla när det gäller lycksökare och fusk.

Det är många frågor och få svar i Löfvens uppgörelser hittills.