Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ledare: Schymans dyra drömmar

Foto: Sven Lindwall

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Ledig under mellandagarna? Det är inte självklart för alla. Vi bör sända en tacksamhetens tanke till dem som ser till att viktiga samhällsfunktioner fungerar när andra vilar upp sig.

Arbete är inte meningen med livet, även om det kan framstå så när Fredrik Reinfeldt predikar arbetslinjen.

Den politiska motsatsen finns bland vänsterpartister och miljöpartister med krav på generella arbetstidsförkortningar och att vi andra ska betala några arbetsbefriade svenskars vinst i friårslotteriet.

Så det är knappast överraskande att den gamla vänsterledaren Gudrun Schyman fortfarande drömmer om kortare arbetstid.

På SVT Debatts hemsida önskar sig Schyman en julklapp för alla, 30 timmars arbetsvecka:

"Vi kan tänka tanken att vi sänker arbetstiden i stället för att vi sänker skatten. Vi kan räkna ut att det är bättre för fler om många jobbar än att få jobbar och resten är arbetslösa.", skriver Schyman.

Den gamla tanken om att dela på jobben må fortfarande ha fäste i vänstern, men den förblir ändå lika fel. Den enkla sanningen är att om det hade fungerat så skulle utopin ha varit verklighet i dag. Nej, Schyman, inte ens en "högerregering" önskar sig arbetslöshet.

Teoretiskt är arbetstiden 40 timmar i veckan i Sverige, vilket blir 2 080 timmar om året. Men det faktiska arbetstiden är något helt annat, 2011 var den 1644 timmar per sysselsatt. Vi har ju semester, blir sjukskrivna, vabbar och är borta från jobbet av andra anledningar.

 

Sverige har i en internationell jämförelse en hög sysselsättningsgrad. Det är en förklaring till att vi har råd med välfärdsstatens alla skattefinansierade tjänster.

Sett till antalet faktiskt jobbade timmar ligger vi dock under OECD-snittet. Men i de faktiska timjämförelserna måste det tas hänsyn till produktiviteten. Om vi jobbar smartare och får ut mer för varje arbetad timme höjer det vårt välstånd.

Produktivitetsvinsterna kan antingen tas ut i högre reallöner eller i kortare arbetstid. Men det finns nog ganska många som vill jobba på som vanligt för att ha råd med den där Thailandssemestern eller att förverkliga drömmen om ett eget hus i stället för att på politisk väg tvingas gå ner i arbetstid. Alla har inte heller arbetsfria inkomster i form av riksdagspension som Gudrun Schyman.

Schymans dyra drömmar skulle kräva skattehöjningar på hundratals miljarder för att finansiera den välfärd hon brukar måna om.

Sedan tillkommer det faktum att vi lever allt längre. Den stigande medelåldern brukar av politiker beskrivas som ett problem, när det naturligtvis är en fantastisk utveckling.Problemet är i stället något annat: det gäller att förstärka motiven för att den som vill och kan också ska kunna arbeta längre.

Det anmärkningsvärda är att arbetslinjens profeter i regeringen ännu inte genomfört sitt vallöfte om rätten att stanna kvar på jobbet tills man fyllt 70.

"Alla har inte heller arbetsfria inkomster i form av riksdagspension.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!