Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Ledare: Läxhjälpen ett avdrag för mycket

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Avdragslinjen får en allt starkare ställning i svensk politik. Regeringspartiernas tilltro till skatteavdraget som politiskt verktyg tycks vara obegränsat. Förslaget om rutavdrag för läxhjälp för gymnasielever har sågats av i princip alla remissinstanser utom de som tjänar ekonomiskt på förslaget. Men regeringen fortsätter att gå framåt med full kraft i frågan.

Det största problemet med förslaget är att det strider mot en av skolans grundläggande målsättningar.

Vi skattefinansierar skolan för att den ska komma alla till del - för att alla barn ska ges så likartade möjligheter som möjligt. Avdraget innebär att man skattefinansierar extraundervisning som inte är tillgänglig för många av barnen som skulle behöva den allra mest.

Regeringen försöker låtsas som om det bara rör sig om en skatteteknisk fråga, men den är i allra högsta grad skolpolitisk. Det handlar om skattefinansierad undervisning, även om regeringen inte vill ta ansvar för utformningen av den, och exempelvis ställa krav på utförarna. Förslaget innebär ett skolpolitiskt ställningstagande mot likvärdighet.

Men därutöver är det naturligtvis en skattepolitisk fråga också. Även ur det perspektivet är förslaget problematiskt.

 

Riktade skattesubventioner är aldrig riktigt bra. Staten bör inte bestämma vilka branscher som ska växa, och vad människor ska lägga sina pengar på. Rutavdraget har ändå en stor poäng, eftersom det har skapat en växande vit arbetsmarknad där det tidigare bara fanns en enorm svart sektor. Dessutom handlar det om jobb som är tillgängliga för dem som har svårast att hitta sysselsättning. Ingenting av detta gäller för läxhjälpsavdraget.

Utvidgningen innebär också att rut blir något annat än vad som har varit tänkt. Rutavdrag ska bara omfatta sådana tjänster som köparen själv skulle kunna utföra. Denna begränsning är viktig för att inte avdragsdjungeln ska växa igen. Skatteverkets kritik mot läxhjälpsavdraget handlar just om att tjänsten inte kan utföras av vem som helst och därför inte omfattas av de nuvarande rutreglerna.

 

Anledningen till att man kan göra avdrag för läxhjälp till barn i grundskolan är att detta kan bokföras som barnpassning. Regeringen säger sig vilja lösa en gränsdragningsproblematik genom att utvidga möjligheten till gymnasieungdomar. Ett bättre sätt att dra gränsen hade varit att sänka åldersgränsen för skattesubventionerad barnpassning. 15-åringar behöver knappast nannies. Om man begränsade barnpassningsavdrag till unga under 12 år skulle subventionerad läxhjälp bli ett mindre bekymmer.

I övrigt borde regeringen satsa på att alla barn får tillgång till läxhjälp i skolans regi. När det gäller skatterna bör de göras så enhetliga som möjligt, i stället för att kompliceras av godtyckliga avdrag.

Regeringen har gjort rätt i att bekämpa bidragsberoende. Men avdragsberoendet är inte heller någon attraktiv samhällsvision.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!