Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Ledare: Dags att ge en arbetslinje för politiker

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Om Fredrik Reinfeldt hade låtit några ministrar gå i samband med regeringsförklaringen är sannolikheten stor att vi hade fått några unga pensionärer. Justitieminister Beatrice Ask (M), jordbruksminister Eskil Erlandsson (C), barn- och äldreminister Maria Larsson (KD) och utrikesminister Carl Bildt (M) är några av de ministrar som har kvalificerat sig för så kallad statsrådspension fram till 65-årsdagen.

Man hade kunnat föreställa sig debatten: Här har vi en statsminister som talar om behovet av att jobba till 75-årsdagen, men hans egna ministrar kan rulla ut hängmattan efter att de har fyllt 50. Det var nog tur för Reinfeldt att han slapp ta den debatten.

Att försvara politikernas inkomstförsäkringar är nämligen omöjligt. Samtidigt som vanliga löntagare har fått se villkoren i a-kassan försämras håller sig våra förtroendevalda med fallskärmar som strider mot allt vad arbetslinjen heter.

 

Kärt barn har många namn som det brukar heta. Ministrarna i regeringen kan kvalificera sig för statsrådspension, ledamöterna i riskdagen ombesörjs av inkomstgarantin och inom kommunerna heter det visstidspension.

De verkligt stötande fallskärmarna är som regel reserverade för politiker som har fyllt 50 år och har tjänat demokratin under en längre tid - i statsrådens och riksdagsledamöternas fall minst sex år. Då är man garanterad pension ända fram till 65-årsdagen.

Om man känner för det kan man alltså leva på skattebetalarnas bekostnad i upp till 15 år.

I många kommuner är villkoren ännu generösare. SVT berättade i går om flera lokalpolitiker i 40-årsåldern som är berättigade till pensioner i decennier. Ett exempel är Pelle Svensson, f d kommunalråd (S) i Haninge, som 46 år gammal har rätt att kvittera ut pension fram till år 2031. Om han väljer att göra det blir prislappen för skattebetalarna tio miljoner kronor.

Flera av Stockholms mest namnkunniga expolitiker har liknande guldkantade avtal, såsom Stella Fare och Kristina Axén Olin (M).

 

Som väl är finns det en växande insikt om att detta är en ohållbar situation, som undergräver förtroendet för våra politiker. I december ska en parlamentarisk kommitté presentera ett förslag på hur riksdagens inkomstgaranti bör reformeras. Även Sveriges kommuner och landsting, SKL, väntas komma med nya riktlinjer.

Utgångspunkten måste vara att hela idén med förtida politikerpensioner ska bort. Att vara politiker är förvisso ett speciellt uppdrag. Man kan tvingas bort från en dag till en annan och det personliga priset för att tjäna demokratin är ofta högt. Om vi ska få människor att ställa upp på de villkoren måste det finnas en omställningsförsäkring värd namnet.

Det skulle kunna handla om ett inkomstskydd i ett eller högst två år beroende på hur länge man har tjänstgjort inom politiken. Men sedan bör man ställas inför samma verklighet som alla andra.

Det är dags att återupprätta arbetslinjen - även för politiker.