En dramatisk händelse återgavs av twitterkontot ”YB Södermalm” i veckan:
”En fotpatrull hittar en livlös man som tagit en överdos i en park. En av poliserna rusade bort till några andra personer och kunde få fram Naloxon, nässpray, som han sedan tryckte upp i näsan på den livlöse och kunde då få i gång dennes andning igen. Mannen klarade sig.”
Twitterkontot rattas av områdespolis Viktor Adolphson på Södermalm i Stockholm och har mer än 172 000 följare. Så det var många som kommenterade inlägget och ställde frågor.
En vanlig undran var varför poliser inte själva är utrustade med naloxon. Varför ska de behöva låna av ”några andra personer”, det vill säga narkotikamissbrukare?
Svaret, från polisman Adolphson, löd: ”Vi får inte bära läkemedel. Ej tillåtet.”
Så skulle det inte behöva vara.
I Sverige har politiker från höger till vänster varit extremt motvilliga att införa skademinimerande metoder.
Naloxon är ett motgift mot opioider som morfin och heroin. Det räddar liv genom att häva den andningsdepression som en överdos kan ge. Effekten är övergående, men ger missbrukaren en chans att nå, eller nås av, sjukvården.
Men givet svensk narkotikapolitik är det knappast förvånande att poliser inte får bära det på sig. Det är egentligen mer notabelt att de missbrukare som polisen lånade nässprayen av, hade någon att låna ur.
I de flesta länder – liksom i organisationer som WHO, FN, Röda korset och Världsbanken – förespråkas skademinimering av narkotikamissbruk. Det kan handla om sprutbytesprogram, injektionsrum - eller naloxon.
I Sverige har politiker från höger till vänster dock varit extremt motvilliga att införa skademinimerande metoder. Logiken är att fler kan lockas in i missbruk om tillvaron för missbrukare blir mindre helvetisk. Då äventyras riksdagens vision om ett narkotikafritt samhälle, tänker man sig.
Det är således ingen slump att andra länder, inklusive Danmark och Norge, tillät användning av naloxon utanför vården långt före Sverige.
Den utlösande faktorn var den höga narkotikadödligheten.
Först 2017 blev det möjligt för svenska missbrukare att få naloxon utskrivet av läkare. Ett år senare fick sjuksköterskor rätt att skriva ut medlet och icke legitimerad personal inom räddningstjänsten tillåtelse att administrera det.
Ett rimligt nästa steg vore att utvidga kretsen som får ha naloxon till hands. Redan 2014 kom Världshälsoorganisationen WHO med rekommendationer om att naloxon ska ses som ett komplement till andra första hjälpen-insatser vid drogöverdoser.
Därför bör poliser – liksom socialtjänst, anhöriga och vänner till narkotikamissbrukare – ha naloxon nära till hands för att kunna rycka in vid en överdos. Det är inte konstigare än att poliser regelbundet utför hjärt-lungräddning.
I Skottland beslutade man i fjol att inleda ett pilotprojekt där polis i bland annat Glasgow utrustas med naloxon. Den utlösande faktorn var den höga narkotikadödligheten.
Enligt den senaste statistiken har Skottland högst narkotikadödlighet i Europa. På andra plats ligger Sverige.
Vi kan inte sitta på händerna.