Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Låt Löfven svettas, Sabuni och Lööf

C-ledaren: ”Utgår från att Stefan Löfven följer det vi kommit överens om”.
Statsminister Stefan Löfven (S) kommer att behöva utkämpa ett flerfrontskrig kring arbetsrätten.Foto: FREDRIK SANDBERG/TT / TT NYHETSBYRÅN
Nyamko Sabuni (L) och Annie Lööf (C) bör stå på sig om arbetsrätten.Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES/WENNERLUND STELLA PICTURES

Löftena kring arbetsrätten är en av få fördelar med Januariavtalet. Centern och Liberalerna bör stå på sig när Socialdemokraterna kommer att försöka snuva dem på den framgången.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Det hade kunnat bli Stefan Löfvens (S) bästa vecka hittills som statsminister. I måndags kom beskedet att Preem ställer in sina utbyggnadsplaner i Lysekil. Därmed avfördes det mest akuta hotet mot den rödgröna regeringens fortsatta existens. Hade dessutom LO levererat en uppgörelse med Svenskt Näringsliv skulle Löfven kunna tappa upp ett bad med champagne i Sagerska huset.

Men så blev det inte. Natten mot torsdagen havererade förhandlingarna om arbetsrätten. Exakt vad samtalen föll på är inte klart i nuläget, men det var uppenbart redan på förhand att parterna stod långt ifrån varandra. 

Det är inte så konstigt. LO har i decennier kunnat luta sig mot en lagstiftning som ensidigt gynnar fackföreningssidan. Samtidigt vet Svenskt Näringsliv att det finns ett utredningsförslag färdigt som kraftigt kommer att förbättra situationen för företagen, inte minst för småföretagen. 

Det betyder att januaripartiernas plan – att hotet om lagstiftning skulle tvinga parterna till en uppgörelse – har misslyckats. Frågan är tillbaka i knäet på Stefan Löfven och kapprustningen är redan i gång i det trefrontskrig som väntar.

Å ena sidan hotar Vänsterpartiet med en misstroendeförklaring om utredningens förslag förverkligas. Å andra sidan har Centern och Liberalerna gjort klart att de förväntar sig att Januariavtalet följs, det vill säga att utredningens förslag ska förverkligas. Ovanpå det gör LO klart att man aldrig kommer att acceptera förslaget till ny arbetsrätt.

Löfven riskerar alltså såväl regeringskris som kris med stödpartierna C och L och kris i den historiskt nära relationen till LO. 

Det är ingen avundsvärd sits för en statsminister. Men det är Socialdemokraterna som självmant har satt sig där för att kunna behålla makten i Rosenbad. 73-punktsavtalet är glasklart på den springande punkten: ”I annat fall genomförs utredningens förslag”, står det om den situation som nu har uppstått. 

Det är på tiden att det kommer något riktigt vettigt ur Januarisamarbetet.

Socialdemokraterna kommer på alla sätt att försöka kringgå dessa ordalydelser genom att förhandla och förhala. Redan när utredningens förslag presenterades inleddes den operationen. Förslaget ifrågasattes, trots en mycket erfaren och erkänt skicklig utredare, och punkten 20 i Januariavtalet gavs en ny, kreativ innebörd. Plötsligt ansågs en vag formulering om att upprätthålla ”en grundläggande balans” mellan arbetsmarknadens parter trumfa konkreta utfästelser om ”tydligt utökade undantag från turordningsreglerna”.

C och L bör inte låta S komma undan med den sortens manipulationer. Om de kan tänka sig att förhandla om något på marginalen – låt så vara. Exempelvis framstår en trappstegsmodell som en rimligare lösning för turordningsreglerna i LAS än en regel om fem undantag för alla företag oavsett storlek. Men grunden måste ligga fast. Det gäller inte minst förslaget om att facket inte längre ska ha rätt att ogiltigförklara uppsägningar i företag med upp till 15 anställda.

Det är på tiden att det kommer något riktigt vettigt ur Januarisamarbetet. Låt Löfven svettas.