Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Låt inte universiteten utreda sitt eget fusk

Forskningsfusk är ytterst en fråga om liv och död. Det visar skandalen med stjärnkirurgen Paolo Macchiarini på Karolinska institutet (KI), skriver ledarredaktionen. Foto: Lisa Mattisson Exp

Forskningsfusk kan tyckas vara en bagatell.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

En ambitiös forskare som förbättrar sina resultat en aning för att klättra på karriärstegen. So what? Det kommer väl ändå att avslöjas av andra forskare så småningom.

Men forskningsfusk är ytterst en fråga om liv och död. Det visar skandalen med stjärnkirurgen Paolo Macchiarini på Karolinska institutet (KI).

Hans ryska patient Julia skulle med stor sannolikhet ha haft ett långt liv framför sig om hon inte hade fått en luftstrupe av plast inopererad. I stället gick hon en plågsam död till mötes. Av de totalt åtta patienter i världen som har opererats med metoden lever i dag bara två.

 

Som en följd av skandalen meddelade KI:s rektor Anders Hamsten på lördagen att han lämnar sin post. Beslutet var absolut nödvändigt för att förtroendet för Sveriges främsta universitet ska kunna återskapas. Hamstens hantering av skandalen har skadat KI minst lika mycket som Macchiarinis operationer.

Men det kommer inte att räcka med personförändringar för att tilltron till KI, vars Nobelförsamling utser Nobelpristagaren i Medicin, ska kunna återställas. Universitetet måste också visa att man tänker göra upp med den interna kultur som har lett till att visselblåsare har hotats och externa granskare negligerats.

Samtidigt måste politikerna strama åt de lagar och regler som ska motverka forskningsfusk. I dag är det lärosätena själva som ska utreda misstänka fall. Visserligen finns en expertgrupp vid Centrala etikprövningnämnden som kan göra granskningar. Men det sker bara på rektorernas uppmaning och de är dessutom fria att strunta i gruppens slutsatser. Lärosätena avgör själva vilka påföljder och sanktioner som ska bli aktuella.

 

Flera forskare har länge påtalat att det är ett ohållbart system.

"Ingen högskola har intresse av att associeras med forskningsfusk. Det finns ett incitament att sopa under mattan, och det gör man rätt ofta också", sa KI-professorn Anders Ekbom till tidningen Curie 2013.

I dag framstår hans ord närmast som profetiska. Merparten av den information som Bosse Lindquist har presenterat i SVT:s Dokument Inifrån låg på rektor Hamstens bord redan 2014. Trots det hade Macchiarini KI:S uttalade stöd fram till att programmen började sändas i tv.

 

I länder som Danmark och USA finns i stället oberoende organ som undersöker och tar beslut om misstänkta fall av forskningsfusk. På så vis minskar risken för jäv och forskare från olika lärosäten bedöms enligt samma måttstock.

Sedan i höstas utreder professor Margaretha Fahlgren huruvida ett liknande system ska införas i Sverige. Hon ska lämna sin slutsats till regeringen i november. Men redan nu framstår det som en klok idé att högskoleminister Helene Hellmark Knutsson ser till att frånta universiteten makten att utreda sig själva.

Vi kan ju inte lita till att dokumentärfilmare ser till att alla fuskande forskare får sparken.

 

Läs också:

Business as usual kan inte bli svaret efter jätteskandalen

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.