Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Låt inte Putin göra Sverige till en rysk intressesfär

Foto: RUSSIAN DEFENCE MINISTRY PRESS SERVICE / EPA TT NYHETSBYRÅN
Foto: VADIM KUDINOV/SIPA/SHUTTERSTOCK / VADIM KUDINOV/SIPA/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Foto: VADIM KUDINOV/SIPA/SHUTTERSTOCK / VADIM KUDINOV/SIPA/SHUTTERSTOCK SHUTTERSTOCK
Foto: AP / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: MIKHAIL TERESHCHENKO / AP TT NYHETSBYRÅN
Foto: MADS CLAUS RASMUSSEN / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN

Rysslands försök att utpressa sig till en intressesfär är ett hot mot svenskt självbestämmande. Regeringen bör skaffa sig en Nato-option – helst i går.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Stormaktspolitikens återkomst är dåliga nyheter för Sverige och Finland. Rysslands president, Vladimir Putin, försöker återigen omforma den europeiska säkerhetsordningen med krigshot och vapenskrammel. Fler än hundratusen ryska soldater har stationerats längs gränsen till Ukraina, och risken för ännu en invasion är påtaglig. 

I Georgien och på Krim har Putin visat sig vara en opportunist. Om han ser en chans, tar han den. Och den kalla vintern utgör ett strålande tillfälle att splittra västländerna. Halva Europa är beroende av rysk gas, och i takt med folkligt missnöje över stigande elräkningar kan europeiska politiker visa sig ovilliga att ta en konflikt med den som har handen på gaskranen.

För att avvärja hotet om krig kan Väst förstås ge Putin det han helst vill ha – en intressesfär av kuvade lydriken, från Ukraina och de ex-sovjetiska staterna i Öst via Natomedlemmarna i Centraleuropa och Baltikum, och upp genom Sverige och Finland. Det är så man måste förstå de ”säkerhetsgarantier” som Ryssland kräver att få av USA och Nato.

Om Nato lovar att inte expandera mer är det inte längre upp till svenska folket att avgöra frågan om medlemskap

Om Biden-administrationen skulle gå med på ens ett uns av kraven, skulle ett antal länder i Europa och Centralasien i ett slag fråntas sitt utrikespolitiska manöverutrymme. 

Om Nato lovar att inte expandera mer är det inte längre upp till svenska folket att avgöra frågan om medlemskap. Om försvarsalliansen går med på att inte öva utanför sitt eget territorium, faller i ett slag hela Sveriges säkerhetspolitiska strategi att ”skapa säkerhet i samverkan med andra”.

Både ÖB och försvarsminister Peter Hultqvist (S) har insett allvaret. Problemet är att trots att Sverige i högsta grad påverkas av de samtal som ska hållas mellan Ryssland och Nato den 12 januari, är det långt ifrån självklart att vi får en plats vid bordet. Eller ens har chans att påverka i kulisserna. 

Är man inte medlem, har man ingen röst.

Det kan visa sig att Sverige och Finland står ensamma. I Washington menar många att stormaktsrivalen Kina måste vara USA:s primära fokus, inte det avdankade Europa. För dem kan det vara lockande att ge Putin någonting litet, så att han ska lugna sig och man åter kan ägna sig åt Kina. 

Att gå Putin till mötes skulle innebära att stora länder kan karva upp kartan mellan sig. I en sådan värld kan Sverige finna sig finlandiserat – att vår utrikespolitik inte längre är upp till riksdag och regering att besluta om, utan dikteras eller tolereras från ryska ambassaden på Gjörwellsgatan.

Svaret måste vara att Västländerna står enade. Men Sverige, och Finland, måste också visa att ryska påtryckningar inte kommer att ha önskad effekt.

Det var ett strategiskt misstag av statsminister Magdalena Andersson (S) att i regeringsförklaringen slå fast att Sverige inte ska söka medlemskap i Nato. Regeringen bör snarast följa Finlands exempel och uttala en Nato-option: Ett Natomedlemskap är ett möjligt vägval för Sverige – och det är inte Rysslands sak att ha åsikter om.