Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Låt inte Hallengren ducka för ansvaret vid nästa kris

Socialminister Lena Hallengren och regeringen vill hålla kvar vid ansvarsprincipen. Det kan man gott förstå, eftersom den fungerar som ett perfekt alibi när kriskritiken kommer.
Foto: JONAS EKSTRÖMER/TT / TT NYHETSBYRÅN
Det är utmärkt att Moderaterna vill se över ansvarsprincipen. Det är ännu bättre om de håller kvar vid sin ståndpunkt även om de skulle hamna i regeringsställning. (M-ledare Ulf Kristersson)
Foto: FREDRIK WENNERLUND / STELLA PICTURES

Sverige funkar inte särskilt bra i kris, tycker Moderaterna. Men för regeringen är den rådande krisordningen världens bästa alibi.  

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Ibland är det bekvämt att vara minister.

När socialminister Lena Hallengren (S) och inrikesminister Mikael Damberg (S) frågades ut om pandemihanteringen i Konstitutionsutskottet i mars-april, hänvisade båda till ansvarsprincipen när de fick frågor om vad de gjort och inte gjort under pandemin. 

Principen innebär att den aktör som har ansvar för en verksamhet under normala förhållanden också ska ha det under kris eller krig. Kommunerna ansvarar således för äldreomsorgen fullt ut även under en pandemi, och regionerna för sjukvård och smittskydd, exempelvis.

Ministrarnas tonfall var så självklart att man kunnat tro att ansvarsprincipen funnits sedan Axel Oxenstiernas dagar. Men icke.

Principen anammades först under 1990-talet, då totalförsvaret nedmonterades efter kalla krigets slut. Beredskapsansvaret sköts ut från staten och landade hos landsting och kommuner. 

Otydligt ansvar är livsfarligt i kris och krig.

Det var en naiv tid då politiker i gemen trodde att Sverige aldrig mer skulle drabbas av krig – försvaret skulle framgent ägna sig åt humanitära insatser utomlands. Att ansvarsprincipen inte heller var helt genomtänkt bör inte förvåna. 

Sitt första riktiga test fick den nya beredskapsordningen vid tsunamikatastrofen. Den höll inte måttet, konstaterade Katastrofkommissionen: Den är otydlig och riskerar att försämra och fördröja krishanteringen. Vilket den lamslagna regeringen Persson väl illustrerade. 

Otydligt ansvar är livsfarligt i kris och krig. ”När krisen kommer, och folk blir rädda, tenderar man att tolka sitt eget ansvar som mindre och mindre”, säger krishanteringsforskaren Fredrik Bynander i SR Ekots granskning av ansvarsprincipen. 

Sedan tsunamin har flera myndigheter och utredningar pekat på en rad problem med principen, som att kommuner och regioner är för små för de enorma åtaganden en kris kan innebära. Samtidigt som staten lojt kan luta sig tillbaka. 

Men denna ansvarsfördelning är förstås en fantastisk tillgång för regeringen.

Nu vill Moderaterna att ansvarsprincipen ses över. Men regeringen vill inte rucka på den. Och socialministern tillbakavisar påståendet att regeringen skulle ha tagit för litet ansvar under pandemin. 

”Då hade jag ju inte haft något att göra under den här krisen”, säger Hallengren till Ekot. 

Jovisst, Lena Hallengren har haft att göra. Men regeringen har ofta varit reaktiv snarare än proaktiv. Då förloras självklart tid.

 Om staten skulle varit engagerad i lagerhållning och inköp av skyddsmateriel från början, exempelvis, hade man inte väntat med att agera till panikslagna regioner hörde av sig och bad om hjälp. 

Och det faktum att det var först i juni 2020 som regeringen och regionerna hade förhandlat klart om villkoren för ökad nationell covidtestning säger väl allt om ansvarsprincipens skevhet som styråra.

Men denna ansvarsfördelning är förstås en fantastisk tillgång för regeringen. Ett klockrent alibi när kritiska frågor ställs i riksdagen eller av journalister. Då kan man svara, som Lena Hallengren gärna gör

”Jag utgår från att regionerna tar detta på allvar och genomför nödvändiga förändringar för att komma tillrätta med detta.”

Ministern kan närmast framstå som en recensent eller upprörd insändarskribent – Uschia mig! Men när något fungerar bra kan regeringen förstås ta åt sig äran. 

Det är utmärkt att Moderaterna reagerar mot ansvarsprincipen. Det är ännu bättre om de håller kvar vid sin ståndpunkt även om de skulle hamna i regeringsställning.