Skolstängningar runtom i världen berör 1,5 miljarder elever - men bara hälften av dem har en dator, enligt FN-organet Unesco. Sverige är lyckligt lottat, i jämförelse. Här fanns allt i hög grad redan på plats: datorer, bredband, digital vana och pedagogiska program.
Det finns till och med de som menar att distansundervisning är framtiden med stort F för svensk skola.
Patrik Forshage, gymnasiedirektör i Huddinge kommun, hävdar att lärarnas kreativitet blomstrar tack vare nödvändigheten att använda nya arbetsmetoder och sidor av sin professionalitet. Dessutom har många elever kunnat fokusera och koncentrera sig på studierna på ett helt nytt sätt, säger han till tidningen Skolvärlden och Sveriges radio.
Nu vill Forshage att Huddinge ska fortsätta med digital undervisning även efter krisen.
Det låter förhastat. Även om tiden kryper fram i coronakrisens undantagstillstånd är det faktiskt bara en dryg månad sedan - den 17 mars - som regeringen beslutade att alla gymnasieskolor, högskolor och universitet skulle stänga.
Hur kan man dra långtgående slutsatser efter bara några veckor? Hur kan man skilja verkliga, uthålliga fördelar från nyhetens behag och adrenalinpåslag? Det kan man knappast.
Fjärrundervisning kräver mindre lokaler
Men i värsta fall får distansundervisningen luft under vingarna oavsett för- och nackdelar. Det befarar åtminstone läraren och skoldebattören Marcus Larsson, engagerad i tankesmedjan Balans. Han pekar på lockelsen för privata skolkoncerner att spara in på lokaler och lärare genom att delvis övergå till fjärrundervisning efter krisen. Blir det så, kommer kommunerna att följa efter, menar han: ”Det system vi har i Sverige gör att den kommunala skolan hela tiden behöver anpassa sig till fristående skolors kostnader, annars skapas övervinster.”
Intresset finns helt klart i friskolevärlden; Marcus Strömberg, vd för Academedia, är lyrisk över coronadigitaliseringen och tror på en kombination av fysisk och digital undervisning i framtiden. (DI)
En sådan utveckling, som ”bara händer”, måste politikerna absolut sätta p för.
Fjärrundervisningen måste utvärderas noga
Det vore konstigt om erfarenheterna av distansundervisning inte ledde till nya insikter eller omprövning av gamla sanningar och vanor. Sådant måste lärare och elever givetvis ta med sig in i klassrummen.
Men det stora experiment som nu pågår måste utvärderas grundligt och systematiskt. Hur påverkades kunskapsinhämtningen och likvärdigheten? Vilka elever frodades och vilka vissnade? Hur blev arbetsmiljön för lärarna?
Den växande lärarbristen lär tvinga fram mer distansundervisning. Men metoden får inte bli ännu ett sätt att spara in på barnens utbildning under täckmanteln ”Sverige ska ligga i framkant”.
Distansundervisning bör fortsatt betraktas som en nödlösning.