Det var en påtagligt nöjd finansminister som presenterade vårbudgeten på tisdagen. Med en ekonomi som är dopad av högkonjunktur och minusränta ser det mesta ljust ut. Det gäller inte minst finanserna som väntas gå på plus både i år och nästa år.
Men det som Magdalena Andersson (S) talar tyst om är att kommuner och landsting har betydligt kärvare år framför sig. Vård, skola och omsorg knäar under trycket från en snabbt växande befolkning, stora barnkullar och ett ökande antal äldre. Samtidigt lämnar staten nu stegvis över notan för det stora flyktingmottagandet till kommunerna.
Enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL, fattas hela 50 miljarder kronor fram till år 2020. Ingen har ännu gett något svar på hur det svarta hålet ska fyllas.
Vad ska utsatta skolor göra med tillfälliga pengar?
I stället låtsas regeringen som att den höjer kvaliteten i välfärden genom att erbjuda tillfälliga fickpengar. Förlossningsvården får 500 miljoner kronor extra. Barn och ungas psykiska hälsa ges 100 miljoner kronor. Socialtjänsten får ett tillskott på 150 miljoner kronor och skolor med svaga studieresultat förstärks med en halv miljard.
Problemet är inte bara att regeringen öronmärker statsbidragen med massor av förbehåll, utan att de är tillfälliga. Pengarna delas alltså bara ut under 2017 och när det gäller kommunerna måste de också göra av med alla pengarna före årsskiftet.
Konkret innebär det att kommunerna förväntas anställa mängder av nya socialsekreterare under hösten för pengar som med största sannolikhet försvinner efter jul. När det gäller problemskolorna finns det inte ens en lista på vilka som kommer att ha rätt till extra pengar. Det är också oklart hur pengarna ska betalas ut. Ska kommunerna ansöka om pengarna eller dimper de bara ner? Och vad ska dessa utsatta skolor hitta på för denna "jämlikhetspeng" under de månader som sedan återstår innan bidraget dras in igen vid årsskiftet?
Ett illusionstrick som väljarna måste lära sig att genomskåda
Så ser öronmärkningens förbannelse ut i verkligheten. Kommunerna hamnar i ett hopplöst läge där de inte vet om de kan räkna med de nya pengarna eller om regeringen tänker dra in dem igen och lämna en springnota. Det går inte att planera vård, skola och omsorg under sådana förutsättningar. Satsningarna blir ryckiga och upphackade.
Det var inte länge sedan regeringen självt höll med om den analysen. Magdalena Andersson lovade minskad detaljstyrning och skröt om att de rödgröna i stället delade ut tio välfärdsmiljarder extra till kommunerna permanent.
Den insikten tycks nu som bortblåst. I takt med att valet närmar sig är lockelsen för stor att dela ut fickpengar till höger och vänster och sedan kräva in dem igen så att de kan lanseras som nya satsningar.
Det är politikens perfekta illusionstrick. Desto viktigare att väljarna lär sig att genomskåda det.
Läs också: På önskelistan: fler tråkmånsar i politiken
Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.