Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Låt domarna vara offentliga

En 46-årig man frias av Göteborgs tingsrätt från våldtäkt, trots att kvinnan hade minst 2.0 promille i blodet och att rätten konstaterat att hon befann sig i en särskilt utsatt situation. Det är på kort tid en av många kontroversiella domar i ett våldtäktsmål.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Den som enbart tar del av mediereferat skulle kunna tro att domstolen inte kan lagen. Men den som tar del av domen i sin helhet inser att denna plågsamma historia är komplicerad, ord står mot ord, och frågan om uppsåtet är svår bevisa. Ändå kommer många tycka att 46-åringen borde ha spärrats in, somliga utan att ha läst domen.

Men tack vare offentlighetsprincipen kan vi läsa domar och lära oss hur lagar fungerar, eller inte fungerar. Och denna dom kom snabbt ut på undergroundsajten Flashback.

Kvinnans namn är av förklarliga skäl sekretessbelagt. Däremot kan alla ta del av mannens namn, personnummer och hemadress. Och det dröjde som sagt var inte länge förrän uppgifterna hade spridits på nätet. Personer som har friats i uppmärksammade brottmål blir i regel snabbt kända för en bred allmänhet och kan sägas ha drabbats av en viss integritetsskada: "Var inte XX, min granne, egentligen skyldig?". Här kan det finnas anledning att fundera på möjligheten till sekretess.

Men internetsajten Lexbase som lanserades i går, vill att grannar ska spana på grannar. Här ska privatpersoner kunna söka efter domar på namn, personnummer eller gatuadress. Och blir det napp så får man betala för domen.

Nu finns det i och för sig redan fler olika företag på nätet som erbjuder motsvarande tjänster, bland annat Robert Aschbergs företag Piscatus som "dagligen tar in domar i samtliga brottmål." Men Piscatus säljer inte sina uppgifter till privatpersoner utan till olika medier.

Såväl Piscatus som Lexbase har ansvarig utgivare och utgivningsbevis från Myndigheten för radio och tv, och det är också något som varje bloggare kan skaffa sig för en ansökningsavgift på 2 000 kronor. Med ett utgivningsbevis i pärmen tar yttrandefrihetslagen över personuppgiftslagen, PUL, och så blir den här sortens databaser med domar jämställda med traditionella medier.

Så det är rimligt att avfärda alla spekulationer om lagligheten i Lexbase publicistiska verksamhet som just spekulationer. Sedan återstår att se om själva affärsidén verkligen är på riktigt eller ett debattinlägg om offentlighetsprincipen och övervakningssamhället.

Lexbase marknadsför sin kommande app med att du kan få "löpande positionsangivelser till din telefon om du passerar eller vistas i ett område med hög närvaro av personer som förekommit i det svenska rättssystemet."

Det framstår ju som ett stort skämt: "Hoppsan, nu passerar jag en massa skattesmitare på Östermalm. Bäst att gömma sig!"

Om Lexbase är på allvar, kan dess upplägg leda till krav på mindre öppenhet. Men vi bör värna vår rätt att ta del av domar.