Många europeiska länder låter cyklister trampa mot enkelriktat på utvalda platser. Det är en smart lösning. På gator som inte är tillräckligt breda för att bilar ska kunna mötas finns det ju ofta ändå tillräckligt med utrymme för att cyklister ska kunna passera.
Det gör inte bara cykeln mer attraktiv genom kortare resvägar. Forskning visar också att antalet olyckor blir färre. Det är utmärkt när fler behöver förmås att välja cykeln av klimatskäl.
Även i Sverige har städer som Stockholm, Göteborg, Malmö och Uppsala på vissa gator därför kompletterat den rödgula enkelriktat-skylten med ett tillägg: ”gäller ej cykling”.
Problemet är bara att Transportstyrelsen anser att skyltningen är olaglig. År 2020 upphävde myndigheten 357 trafikföreskrifter i Stockholm efter att en privatperson överklagat.
Sedan några år pågår en juridisk katt- och råtta-lek där trafikborgarrådet Daniel Helldén, MP, i stället valt att plocka ner de blå enkelriktat-skyltarna för att uppfylla lagens bokstav.
Därför var det glädjande att regeringen i oktober ifjol gav Transportstyrelsen i uppdrag att ge förslag på ”hur reglerna kring enkelriktad trafik på lämpligt sätt kan ändras för att möjliggöra cykeltrafik i båda riktningarna”.
Transportstyrelsens obstruerande är dyrt, dumt och farligt.
Den politiska viljan framstod som glasklar – se till att hitta en lösning nu. Förvåningen blev därför stor när tjänstemännen på Transportstyrelsen i veckan återkom med en rapport där man inte föreslog några ändringar alls.
Argumentationen, från myndigheten som outsourcade körkortsregistret till Serbien, är närmast skrattretande formalistisk:
”Transportstyrelsens bedömning är att ett tillåtande av cyklande mot enkelriktad trafik skulle innebära att Sverige frångår systematiken i FN:s konvention om vägtrafik.”
Myndigheten menar vidare – i något som måste betraktas som ett ambitiöst världsrekordförsök i grenen byråkratisk överdrift – att ett avsteg från konventionen skulle göra det svårare för trafikanter ”att röra sig mellan länder”.
Med tanke på att en lång rad europeiska länder redan tillåter cykling mot enkelriktat – och då det visat sig minska olyckorna med i snitt 45 procent – kan det knappast handla om något oöverstigligt hinder mot internationellt resande.
Transportstyrelsen anser att kommunerna i stället bör bygga separata cykelbanor eller använda andra vägmärken. Problemet är bara att de metoderna antingen är dyrare, fungerar sämre eller både och. Det visar också rapporten: En stor majoritet av de tillfrågade kommunerna som uttrycker en åsikt anser inte att de nuvarande möjligheterna är tillräckliga.
Nästa regering måste se till att få genomslag för den politiska viljan i den här frågan.
Transportstyrelsens obstruerande är dyrt, dumt och farligt.