Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lärare undervisar för lite – så kan vi inte ha det

Senaste avsnittet av Ledarsnack.
Svenska lärare har mindre undervisningstid än sina finska kolleger, trots att deras arbetsvecka är betydligt längre. Utbildningsminister Anna Ekström måste se till att lärarna får undervisa mer. Foto: ANNA-KARIN NILSSON
Skolan måste rekrytera nästan 200 000 lärare till år 2031. Det kommer inte att gå. De lärare som finns måste undervisa! Foto: CHRISTER WAHLGREN / FOTOGRAF © CHRISTER WAHLGREN

Svenska lärare har långa arbetsveckor - men de undervisar mindre än lärare i andra länder. Det duger inte i lärarbristens tid. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Lärarbristen är skolans största ödesfråga, sa Skolverkets generaldirektör, Peter Fredriksson, på en presskonferens i onsdags. 

Han överdrev inte.

Antalet elever kommer att öka med 350 000 under det närmaste decenniet - en ökning med 15 procent jämfört med 2017. Men lärare växer inte på träd. Totalt skulle skolorna behöva rekrytera 187 000 heltidslärare fram till 2031.

Det är således ofantligt viktigt att lärare trivs och vill jobba kvar i skolan. Dessutom måste de användas just som lärare, det vill säga: undervisa. 

Här finns sannerligen utrymme för förbättringar, det visar Talis, den internationella skolundersökning i OECD:s regi som Fredriksson presenterade. 

Långa veckor, kort katedertid

Svenska lärare har längre arbetsvecka än OECD-genomsnittet - men de lägger mindre tid på undervisning än snittet. Finska lärare jobbar nästan tio timmar mindre i veckan, men hinner undervisa mer än svenskarna: 22 timmar jämfört med 19.

Så vad gör svenska lärare i stället för att undervisa? Peter Fredriksson levererade några kvalificerade gissningar, typ: planeringsmöten, utvecklingssamtal, samverkan med föräldrar, elevhälsa, socialtjänst, polis.  

Det ligger nog mycket i det. Både lärarrollen och elevens roll har förändrat mycket sedan 1990-talet, när svensk skola ännu låg i världstopp. Då var eleven i skolan för att lära sig och bli en duglig samhällsmedborgare. Nu förväntas skolan ta hand om hela eleven, fostra, vara omhändertagande, ta samhällsansvar. 

Pendeln måste baxas en bit tillbaka och lärarens roll renodlas. Kringuppgifter kan läggas ut på lärarassistenter - men då vill det till att assistenten inte blir ännu en figur som läraren måste ha planeringsmöten och ”samverka” med. 

Talisrapporten tyder också på att svenska pedagoger byter skola oftare än kolleger i andra länder. Det gäller särskilt rektorerna, vilket är illa. Det behövs kontinuitet i skolledningen.

Rektorer - skolans tusenkonstnärer

Men rektorsjobbet tycks ha blivit lika överbelamrat och spretigt som lärarnas. Huvuduppgiften är att vara pedagogisk ledare; en skicklig rektor kan lyfta en hel skola och vara räddningen för en problemskola. Men svenska rektorer måste göra så mycket annat: sköta ekonomi och lokaler, personalfrågor och arbetsmiljöarbete, elevärenden och föräldrar. 

När skolorganisationer slimmas, försvinner ofta administrativt stöd, kanske vaktmästare och personal på expeditionerna. Då får rektor rycka in även där. Om skolans huvudman dessutom inte stöttar sin rektor, kan det bli ensamt på toppen.

Är det av sådana skäl rektorer lämnar sina jobb?

Sveriges lärare och rektorer är snart värda sin vikt i guld. De måste ges förutsättningar att koncentrera sig på sina huvuduppgifter. Detta måste också vara politikers prioritet. Så - fokusera, alla!

 

Läs också:

Dags att vrida tillbaka klockan till 1990?