Gå till innehåll

Hoppsan!

Ett tekniskt fel har uppstått. Din skärm är smalare än innehållet på denna sida. Vill du visa Expressen i ett bättre anpassat format?

Du kan alltid välja vilket format sidan ska visas i, i sajtens sidfot.

Lär av Finland – bunkra bränsle och livsmedel

Sverige avvecklade alla beredskapslager på 90-talet.
Foto: Pressbild.
Justitieminister Morgan Johansson är ansvarig minister för det civila försvaret. Han måste växla upp tempot.
Foto: PAUL WENNERHOLM/TT / TT NYHETSBYRÅN
Finland är en förebild när det gäller det civila försvaret. Sverige borde ta efter.
Foto: CHRIS O'MEARA / AP

Sverige behöver inte bara rusta upp militärt, utan även civilt. S-regeringens senfärdighet är provocerande.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Lek med tanken att ett fientligt sinnat land – exempelvis Putins Ryssland – skulle vilja angripa Sverige. Med vilka medel skulle det i så fall ske? 

Ett militärt angrepp kan inte uteslutas som en del av ett större krig i Östersjön. Men om det snarare är beslutsfattandet i Sverige som fienden vill påverka vore det förstås enklare att slå till där vi är som svagast. Fördelen med attacker mot civila mål är dessutom att angriparen kan verka i det fördolda.

Faktum är att den sortens attacker redan äger rum i stor skala. FRA rapporterar exempelvis över 10 000 aktiviteter från statliga, utländska angripare mot svenska mål över nätet – varje månad.  

Frågan är därför inte OM Sverige ska bli angripet mot mjuka mål, utan hur massiva dessa attacker skulle kunna tänkas bli.

Låt säga att en angripare bestämmer sig för att slå ut den svenska elförsörjningen under en längre tid med hjälp av en blandning av sabotage och hackerattacker. Det skulle kunna få förödande effekter. 

Enligt experten Freddy Jönsson Hanberg skulle det slå ut en rad centrala samhällsfunktioner. Betalningssystemet skulle sluta att fungera i ett närmast kontantfritt samhälle. Varor i detaljhandeln skulle börja ruttna. Basstationerna i telefonnätet, som förmedlar radiosignalerna till mobiltelefonerna – skulle slås ut. 

Även avlopp och vatten i fastigheterna drivs ofta med ström. Det är ändå bara ett axplock av alla funktioner som mer eller mindre skulle haverera vid en blackout.

Det finns fler exempel på svenska sårbarheter. Vattenförsörjningen kan utsättas för sabotage. Transporterna är i hög grad beroende av ett fåtal noder som Göteborgs hamn, Hallsberg och E4/E20. Och Sverige saknar beredskapslager av allt från livsmedel och bränsle till konstgödsel och reservdelar.

Det är inte ens klart vem som ansvarar för vad i det civila försvaret. Sverige är kvar i power point-stadiet med utredningar som avlöser varandra.

Kontrasten till Finland är total. Medan Sverige avvecklade det civila försvaret på 90-talet har Finland behållit sin beredskap. En särskild myndighet – Försörjningsberedskapscentralen – ser till att Finland har hemliga lager av nödvändiga varor som räcker i sex månader.

Det finns också en färdig modell för att finansiera beredskapen i form av en avgift på energiskatten. I Finland tas det civila försvaret på största allvar. Nyligen inrättades en särskild ministerarbetsgrupp för beredskap under ledning av finansministern.

Den svenska regeringen måste vakna upp ur sin dvala. Nödvändiga beslut måste fattas snarast om ansvarsfördelningen i kris och krig liksom vilken roll som näringslivet ska ha. I stället för att vänta in ytterligare en utredning i maj nästa år borde S-regeringen redan nu peka ut vilken myndighet som ska ta ansvar för att bygga upp ett beredskapslager.

Det brådskar att bygga verklig motståndskraft.


0