Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Lägg ner tonårstrotset, snälla EU-parlamentariker

von der leyen. Friades för anklagelser om forskningsfusk, vanligt angrepp på tyska politiker som doktorerat. Foto: PATRICK SEEGER / EPA / TT / EPA TT NYHETSBYRÅN
NY TALMAN. David Sassoli, italiensk socialdemokrat, har just utsetts. En västeuropé till i toppen. Foto: NEWSPIX/ABACA / STELLA PICTURES/NEWSPIX/ABACA

Tanken att EU-parlamentet helt självständigt ska utse ordförande för EU-kommissionen är tokig. Systemet med toppkandidater, Spitzenkandidaten, bör skrotas. 

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

lla som har makt vill ha mer makt. Det går att hitta undantag, men de är inte många och i EU-parlamentet är de verkligen sällsynta. De 751 folkvalda, 705 när brittera dundrat ut, som pendlar mellan Bryssel och Strasbourg känner sig ofta förorättat maktlösa.

De vill knapra åt sig makt från statsministrarna och presidenterna i Europeiska rådet. Argumentet är att parlamentarikerna är folkvalda specifikt för EU.

I fjol bestämde EU-parlamentet att varje förslag till ny ordförande för EU-kommissionen ska röstas ned om personen inte varit en i förväg utsedd toppkandidat - Spitzenkandidat. Sådana utses av partigrupperna.

Det är roligt att ett tyskt ord etablerat sig i engelskan, men systemet med Spitzenkandidaten är principiellt fel.

von der Leyen föreslås bli kommissionsordförande

EU är inte en federation, utan i grunden ett mellanstatligt samarbete. Därför bör det vara statsministrarna och presidenterna som fritt lägger fram förslag till vem som ska leda kommissionen. Dessutom leds staterna av politiker som utses i val med betydligt högre andel röstande. 

Det var nog få väljare i EU-valet som glatt gick till valurnan för att stödja kristdemokraten Manfred Weber som ny ordförande för kommissionen. De flesta visste inte att han fanns, inte ens i hans hemland Tyskland

Även om man kan beklaga det så handlar EU-valrörelsen i huvudsak om inrikespolitiskt heta frågor och inte om EU-förslag. Och så är det i varje land. Det talar också emot parlamentarikernas maktanspråk.

Statsministrarna och presidenterna kunde absolut inte tänka sig EPP:s  anonyme Weber som kommissionsordförande. Efter många turer stannade de för Ursula von der Leyen, tysk kristdemokrat och försvarsminister. 

Protesterna kom snabbt. Martin Schulz, misslyckad Spitzenkandidat för S-gruppen 2014 och valförlorare som partiledare för tyska SPD i valet 2017, avfärdade von der Leyen som det svagaste kortet i kansler Merkels regering. ”Man tar sig för pannan”, sa Schulz.

Den tyske dubbellosern hävdar att systemet med toppkandidater härmed är dött. Låt oss hoppas att han för en gångs skull är rätt ute. Men det går inte att utesluta att EU-parlamentarikerna beter sig som vilka missnöjesröstare som helst och fimpar von der Leyen för att visa vem som har sista ordet. 

Bara västeuropéer på förslag till topposterna i EU

Statsministrarnas och presidenternas förslag till de tre andra topposterna är en fransyska, en spanjor och en belgare. Blandningen är skev. 

Det hade varit bra att få med en person från något av länderna som låg bakom järnridån, för att visa alla de EU-älskande medborgarna där att också de har krafter att räkna med. 

Men hellre Ursula von der Leyen än Manfred Weber. Inte främst för att hon är kvinna med regeringserfarenhet utan för att EU-parlamentets roll bör vara att säga nej till uppenbart olämpliga kandidater i stället för att själv utse dem.

 

Läs också: Europa ska inte ha något presidentval 

Pinsamt svenskt veto mot att bekämpa EU-mygel