Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Krav på nyanlända är en självklarhet

Tre kravställare i integrationspolitiken - Ylva Johansson (S), Nyamko Sabuni (L) och Vellinges Carina Wutzler (M).

Sverige bör skärpa kraven på nyanlända och vara tydligare med vilka normer och värderingar som gäller. Dagens kravlöshet gynnar ingen.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Tills nyligen var allt tal om krav i integrationspolitiken kontroversiellt. Minns bara hur Nyamko Sabuni kölhalades i debatten när hon som integrationsminister ville begränsa invandrarkvinnors rätt att ta ut föräldrapenning i valrörelsen år 2010. Nu kommer i stället utspelen från såväl höger som vänster. 

I förra veckan stack moderatpolitikerna i Vellinge åter ut hakan. Denna gång vill de ålägga nyanlända en "integrationsplikt" - ett begrepp som de troligen har lånat från Nederländerna. Utspelet riskerar dock att bli ett slag i luften, eftersom det mesta under etableringstiden regleras nationellt. Det går ju inte för en kommun att dra in en ersättning som Försäkringskassan betalar ut. Möjligen ska det ses som en testballong för Moderaterna på riksplanet.

En välkommen omsvängning

Bara några dagar senare svarar regeringen med en egen form av skärpning. De rödgröna säger sig vilja se över innehållet i samhällsorienteringen för nyanlända. Det måste vara tydligt vilka normer och värderingar som råder i vårt samhälle, förklarar Ylva Johansson (S) på tisdagens DN Debatt. 

Från och med 1 januari 2018 skärps dessutom kraven på nyanlända att delta i anvisade aktiviteter. Bland annat införs en utbildningsplikt.  Den som vägrar riskerar att bli av med sin ersättning precis som alla andra arbetslösa.

Att regelverket behöver skärpas är uppenbart. Efter etableringsperiodens två år är det bara 33 procent av alla nyanlända som går vidare till arbete eller studier, och årets siffra väntas bli ännu sämre. Bland lågutbildade är det nästan ingen som väljer att sätta sig i skolbänken. De många avhoppen från SFI antyder också att det finns betydande motivationsproblem.

Den begynnande omsvängningen är därför välkommen. Det har varit för mycket av fritt valt arbete över den svenska integrationspolitiken.

Sverige ensamt om att inte ha språkkrav

På tisdagen presenterade Expertgruppen för Studier i Offentlig ekonomi (ESO) en ny rapport om integrationspolitiken. Där jämförs Sverige med Danmark, Norge, Nederländerna och Tyskland. Det är länder som har mycket gemensamt även om det svenska flyktingmottagandet är långt större.

Det visar sig att alla länder har betydande integrationsproblem. Men Sverige sticker ut i flera intressanta avseenden. Sverige är det enda landet med egenbosättning (EBO) och med svag statlig styrning över var de nyanlända bosätter sig. Vi har också få insatser under asyltiden jämfört med andra länder. Dessutom är Sverige ensamt om att erbjuda permanenta uppehållstillstånd utan några språkkrav.

Här finns mycket att lära för Sverige. Inte minst behöver vi bli mycket tydligare med vad vi förväntar oss av nyanlända. Språkkrav och andra prov liksom tydliga ekonomiska incitament, såsom ett bidragstak, skulle vara god signalpolitik både inåt och utåt.

Det får aldrig vara kravlösheten som blir skälet att välja Sverige.

 

Läs också: Dansk tv talar klarspråk om integrationen

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!