”När vi har haft socialdemokratiska minoritetsregeringar så har vi sett till att vi har majoritet för våra förslag i riksdagen”, sa en kaxig Magdalena Andersson i SVT:s Agenda.
Det var åtta år sedan. Socialdemokraterna i opposition hade lagt ett SD-anpassat förslag i riksdagen för att stoppa höjningen av brytpunkten för när man betalar statlig skatt. Trots att budgeten redan var antagen.
Oppositionen vann. Det var startskottet för eran av budgettrassel.
Därefter har Andersson två gånger som finansminister fått styra med oppositionens budget. Nu tvingas hon göra det som statsminister.
”Sett till att ha majoritet” - pyttsan.
Oordningen har tyvärr blivit den normala ordningen.
Nåväl, den nu segrande borgerliga budgeten är överlag bättre än den bortröstade rödgröna. Men den har en skamfläck - bensinskattesänkningen.
Den 1 maj ska skatten på drivmedel sänkas med 50 öre litern. Räknat på helår innebär det ett inkomstbortfall på 3,3 miljarder kronor. Det är illa.
Men framför allt kommer det att leda till ökade koldioxidutsläpp, trots att klimatfrågan är central i retoriken för alla partier. Utom Sverigedemokraterna.
Miljöpartiet har nu lagt förslag i riksdagen för att stoppa skattesänkningen. MP vill bryta ut frågan ur budgeten, à la Andersson 2013.
Centern och Liberalerna bör stötta initiativet.
Liberalerna lämnade trots allt budgetförhandlingarna med M, KD och SD just för bensinskattens skull.
Och Centerpartiet har på senare år betonat att sänkt drivmedelsskatt främst gynnar bilister i Stockholm, Göteborg och Malmö.
Det är ohållbart att tala om temperaturhöjningar som en ödesfråga och samtidigt sänka skatten på koldioxidutsläpp.
Bensinpriset är högt. Men genom åren har bilarna blivit betydligt bränslesnålare så den faktiska milkostnaden har inte ökat.
I budgetalternativet som gick igenom finns dessutom ett jobbskatteavdrag om åtta miljarder kronor och sänkt skatt på pensioner om 4,2 miljarder.
Det räcker och blir över för det allra flesta när den fulla tanken är betald. Även om bensinskatten ligger kvar.
Det beklagligt att riksdagen sedan 2013 har slängt idealet om en sammanhållen budgethantering på tippen.
Principlösheten är den nya principen. I det avseendet gör det varken från eller till om också bensinskattefrågan blir föremål för enskild behandling.
Däremot gör det skillnad för klimatet. Det är ohållbart att tala om temperaturhöjningar som en ödesfråga och samtidigt sänka skatten på koldioxidutsläpp. I alla fall för partier som vill framstå som trovärdiga.
Dessutom innebär en bibehållen skattenivå en förstärkning av statskassan. Kravet att budgetförändringar i riksdagen inte försvagar hushållningen måste stå fast när allt annat flyter.
Sen vore det på sin plats att Magdalena Andersson offentligt ångrade att hon öppnade portarna till det budgethelvete hon nu sitter med.