Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Könskorrigering på barn är ett vågspel

Antalet unga som vill byta kön har ökat kraftigt på senare år. Flickor som vill bli pojkar är vanligare än det omvända.
Genussymboler. Foto: alexlmx 2017

Könskorrigering på barn är ett vågspel. Kommer det att ses som en skandal om 20 år?

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Vägen till helvetet är stenlagd med goda föresatser, säger ett ordstäv med antika anor. Människans förmåga att fatta välvilliga beslut som får negativa konsekvenser är stor.

Kommer dagens medicinska könskorrigeringar på barn att räknas dit? De genomförs av sjukvården, och tillåts av lagstiftarna, med de godaste av intentioner: Att underlätta livet för transpersoner, en grupp med stor psykisk ohälsa som möter många fördomar och ifrågasättanden. Fram till 2013 tvingades de sterilisera sig för att få byta kön. 

Goda intentioner, som sagt. Men är de kloka?

Barn med autismproblematik är överrepresenterade

SvD Debatt hävdar sex läkare och en psykolog, verksamma vid Sahlgrenska sjukhuset, att barn i dag behandlas som ”försöksdjur” i en ”obeforskad experimentverksamhet”. 

Debattörerna ifrågasätter om diagnosen ”könsdysfori” alltid är den korrekta när barn efter tio års ålder börjar uppleva att deras biologiska kön är dem främmande. 

Barn som vill byta kön är överrepresenterade vad gäller autism och autismliknande tillstånd och, enligt debattörerna, andra utvecklingsneurologiska problem. Det kan vara ett tecken på att brottandet med könsidentitet är en aspekt av en djupare ”vem är jag?”-problematik, menar de.

Men oavsett detta samband kan man med fog fråga sig om det är försvarligt att på medicinsk väg förändra fysiskt friska barn. 

I förarbetena till könstillhörighetslagen från 1972 motiveras 18-årsgränsen för könskorrigering med konstaterandet att barn ”i allmänhet inte har tillräcklig erfarenhet och mognad för att fatta ett beslut med de vittgående konsekvenser som det här är fråga om”.

Men när direktiven för en ny utredning skrevs av Gabriel Wikströms socialdepartement 2014, riktades fokus mot Barnkonventionens artiklar om barns rättigheter. Och 2018, när dåvarande socialminister Annika Strandhäll (S) och kulturminister Alice Bah Kuhnke (MP) presenterade regeringen nya ”moderna” lagförslag, handlade det om att Sverige måste ligga ”i framkant” och göra det lättare för unga att byta kön utan målsmans tillåtelse.

Antalet unga som vill könskorrigera har ökat 

Har barn blivit mer moderna än på 70-talet? Har de nu den erfarenhet och mognad som krävs för att fatta livsavgörande beslut? Det är frågan.

En annan fråga är vad som hände för några år sedan, när remisserna om könsdysfori till Astrid Lindgrens barnsjukhus började öka lavinartat, från några enstaka sökande per år till 197 stycken 2016. Och varför är en så stor andel med könsdysfori flickor i Sverige?

Det är helt enkelt väldigt lite man vet om dessa ingrepp som är väldigt stora.  

Förhoppningsvis är utredningarna som görs innan en könskorrigeringsprocessen sätts i gång bättre än debattörerna antyder, förhoppningsvis blir livet bättre för de unga, vilket är fallet med de könsbytare som är vuxna i dag. 

Men att vi inte säkert vet svaret är djupt oroande.

 

Läs också:

Att låta barn korrigera kön kan ha ett högt pris