I onsdagens partiledardebatt hade Liberalernas Johan Pehrson och MP:s Märta Stenevi en replikväxling om klaner. Pehrson undrade om Miljöpartiet erkänner att det finns klaner i Sverige och att de måste bekämpas.
Jo, det finns klaner i Sverige, svarade hon. ”Jag tillhör en klan – en väldigt stark, matriarkalt styrd klan. Det är en fantastisk klan. Och den har ingenting med organiserad brottslighet att göra.”
Ska vi ta henne på allvar? Okej.
Om ett barn i Stenevi-klanen råkar i bråk med Jönssons unge, då kan det alltså snabbt eskalera till storbråk ute på stan mellan de båda klanerna. Och då måste Märta tillkalla medlare från hela landet.
Det var nämligen bakgrunden till det vilda slagsmålet i Lund förra veckan, berättar en av medlarna för Kvällsposten.
Självklart lever inte språkröret under så tröstlösa villkor.
Och om en 13-årig flicka blir våldtagen i Stenevis fantastiska klanvärld, går mamman inte till polisen utan gör upp i ett parallellt rättssystem. Kanske filmar det hela och lägger ut på Facebook så att involverade parter kan se den förtvivlat gråtande flickan?
Det hände i Malmö, där en styvfar anklagades för våldtäkt. Han friades av den romska ”domstolen”, vilket Kvällsposten berättat om. När historien blev känd, dömdes mannen i riktig domstol till fyra års fängelse.
Självklart lever inte språkröret under så tröstlösa villkor. Hon ville visa Pehrson hur mycket hon ogillar påståenden om klaner.
Precis som Gudrun Schyman (V), i det beramade talibantalet 2002, relativiserar MP-ledaren: Det är samma klaner här som där. Att peka finger åt just invandrare är ren rasism.
Av bisarra skäl ses denna hållning som nobel och tolerant bland många inom vänstern. I själva verket är den lika progressiv som Marie Antoinettes ”De kan väl äta kakor.” Eller, ännu mer, som samma drottnings faiblesse för att leka bondmora. Medan riktiga bönder hukade under adelns privilegier, hade Marie Antoinettes lamm sidenband om halsen.
Märta Stenevi lattjar klanmedlem. Det är motbjudande.
På torsdagen backade Stenevi till slut lite pliktskyldigt.
Alla klaner är naturligtvis inte kriminella och alla individer i kriminella klaner är inte brottsliga. Men de finns och fungerar enligt sin egen hyperlojala logik. Genom infiltrering av exempelvis myndigheter och politiska församlingar kan de vara systemhotande. De kan inte ignoreras.
Dessutom är hederskulturer som bekant ett helvete för flickor och kvinnor, eftersom deras dygd utgör ett omistligt kapital för gruppen.
Det gör Stenevis övertramp särskilt graverande. Hon är ju Sveriges jämställdhets- och integrationsminister!
På torsdagen backade Stenevi till slut lite pliktskyldigt. Men hur är det möjligt att uttalandet inte har väckt starkare reaktioner hos koalitionspartnern Socialdemokraterna? Man kan fråga sig hur långt S-ledningen egentligen har fjärmat sig från den partikultur som pariastämplade modiga politiker som Ann-Sofie Hermansson, Nalin Pekgul och Carina Hägg när de larmade om hederskultur och islamism.
Om Magdalena Andersson (S) blir statsminister bör hon ge Märta Stenevi andra uppgifter.