Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Klanerna kan vara ett värre problem när de inte skjuter

Biträdande rikspolischef Mats Löfving menar att tystnadskulturen är total i de kriminella klanerna, vilket gör dem svårare att bekämpa.Foto: Maja Suslin/TT / TT NYHETSBYRÅN
Hammarkullen i Göteborg är ett av områdena som plågas av kriminella klaner.Foto: HENRIK JANSSON

Polisens besked att det finns över 40 släktbaserade kriminella nätverk i landet måste få konkreta följder. Myndigheterna behöver anpassa sig efter detta nya Sverige.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

I helgen kastade biträdande rikspolischef Mats Löfving in ett par rejäla brandfacklor i den kriminalpolitiska debatten. Baserat på underrättelsematerial hävdade Löfving i Ekots lördagsintervju att det finns drygt 40 kriminella nätverk i Sverige som baseras på blodsband.

– De har kommit till Sverige enbart med syfte att organisera och systematisera kriminalitet. De arbetar med att skapa makt, de har stor våldskapacitet och de vill tjäna pengar, förklarade han.

Polischefen kallade också diskussionen om integration för naiv och menade att vissa familjer inte har några ambitioner alls att deras barn ska bli en del av Sverige, de uppfostras för ett liv i kriminalitet.

Det är utmärkt att Löfving tar bladet från munnen i denna känsliga fråga. Men det är märkligt att polisledningen dröjt så här länge med att tala klarspråk. Åtminstone sedan Operation Tore – som slog ut stora delar av Södertäljenätverket i början av 2010-talet – torde problematiken ha varit känd för polisen. 

Tystnaden om den stora omfattningen har med stor sannolikhet försenat viktiga insatser från andra samhällsaktörer, som polisen annars högljutt brukar efterlysa stöd ifrån.  

Polisens bistra besked måste få konkreta effekter för hur det offentliga arbetar. Merparten av socialtjänstens verktyg mot kriminella ungdomar kräver exempelvis föräldrarnas godkännande. Den ordningen biter naturligtvis inte på familjer där brottslighet uppmuntras. Här behöver lagar och regler ändras.

Myndigheter måste också samarbeta i betydligt större omfattning för att komma åt nätverken – det gemensamma arbete som har inletts mot Ali Khan-släkten i Göteborg, och som beskrivs av Johanna Bäckström Lerneby i boken ”Familjen”, är ett gott exempel.

Nu krävs politiker som orkar hålla trycket uppe.

Det allra mest oroväckande i intervjun med Mats Löfving är dock hans beskrivning av hur klanerna tar sig in även i näringslivet, i det politiska livet och i styrningen av kommunerna.

Visst är det fullständigt oacceptabelt att medlemmar ur ett kriminellt nätverk upprättade vägspärrar in till vissa förorter i Göteborg i slutet av augusti i samband med en konflikt med ett konkurrerande gäng. Men egentligen är det lugn som lägrade sig efter att företrädare för olika nätverk träffats och slutit fred minst lika illavarslande. 

För ju längre in i samhällskroppen som de kriminella klanerna lyckas ta sig, och ju mer de delar upp de svarta marknaderna emellan sig, desto mindre behov kommer de ha av att bruka våld för att uppnå sina syften. 

Mats Löfving klagade i intervjun på hur makthavare åker jojo i sitt engagemang mot gängkriminaliteten och anpassar sig efter hur stort medietrycket är i frågan. 

Nu krävs politiker som orkar hålla trycket uppe även om det synliga våldet i form av skjutningar och sprängningar skulle minska. 

De kriminella klanerna lär dessvärre vara här för att stanna.

 

Läs mer:

Sverige har blundat för klanernas makt

”Kasta inte klan efter folk utan belägg” 

 

Så hotas samhället av de kriminella gängen. Hans Brun gästar Ledarsnack.