Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

Katten också, mer hopplöst polisjobb

Vice statsminister Isabella Löven (MP) och landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) vill slippa vildkatter. Foto: Pelle T Nilsson/Stella Pictures, Joachim Wall /KvP

För att ett förbud mot att överge katter ska efterlevas måste polisen hitta förövare och domstolar fälla dem. Det är att använda ansträngda rättsresurser fel.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

Allt går inte fort i politiken. Utredningen med förslag till ny djurskyddslagstiftning lades fram i november 2011.  Regeringen Reinfeldt gjorde ingenting. Och först nu har landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) och vice statsminister Isabella Lövin (MP) samlat ihop sig till en proposition.

Den presenterades på DN Debatt mer än ett dygn innan själva förslaget finns att läsa, ett oskick till för att undvika pålästa frågor när ämnet är hyperaktuellt. 

Nåväl. Den rödgröna regeringen har tidigare visat att den begriper något av den nya verkligheten i Sverige, att stora delar av byråkrati är överansträngd på grund av den stora invandringen. 

Ygeman flyttade djur från polisen till länsstyrelserna

Dåvarande inrikesminister Anders Ygeman (S) insåg att polisen var belamrad med arbetsuppgifter som inte var kärnpolisiära, som att omhänderta och sälja djur. 1 juli i år kommer dessa sysslor att övertas av länsstyrelserna.

Polisen får då hundra tjänster fria för mer angelägna ändamål.

Det är bra. Desto underligare att regeringen nu vill införa ett uttryckligt förbud mot att överge tamdjur. Ett förslag som i praktiken handlar om vildkatter. Även om ingen har en susning om hur många de är och vilka eventuella skador de ställer till med anser regeringen det befogat med ett förbud.

Svårt spåra ägare till herrelösa katter

För att ett förbud ska ha en praktisk verkan måste lagens långa arm ta tag i förövarna och ställa dem inför rätta, åtminstone i några fall då och då. Och vips har polisen fått en ny arbetsuppgift som måste tas på allvar för att lagstiftningen ska tas på allvar.  

Att fastställa före detta ägare till herrelösa katter får det där med att hitta nålar i höstackar att framstå som rena barnleken. Då kan man använda eld, magneter eller vatten för att finna föremålet. Men ex-husse till en strykarkatt?  

Hittar man en mager misse med tatuering i örat eller mikrochip vid skulderbladen finner man sannolikt en ägare som blir överlycklig över att den förrymda älsklingen äntligen kommer hem igen.

Kattregister kommer inte nu, men kanske sen

Djurskyddsutredaren föreslog att katter skulle märkas och registreras hos Jordbruksverket. Tala om missriktad byråkrati. Regeringen avvisar tanken, nu. Dessvärre ska den utredas vidare. 

Trots all betänketid ska det även utredas hur det står till med "välfärden" hos minkar i pälsindustrin och vad som är proportionerliga straff för brott mot djur. Det är att ägna oproportionerligt mycket möda åt avvägningarna. Men det kanske behövs för att kattrakandet ska övergå i kohandel mellan regeringspartierna.

De röda och gröna har i alla fall enats om att elefanterna och sjölejonen ska bort från cirkusarna.

Allt medan den stora elefanten står kvar mitt i Rosenbad och trumpetar: Är den nationella strategin för ökad livsmedelsproduktion alls förenlig med djurrättsretorik? 

 

Läs också: Djur är inte människor

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!