Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Pihl

Vi behöver inga kommunala DJ:s

Alla unga kan inte bli entreprenörer, även om Sveriges kommuner verkar tro det när de erbjuder sommarjobb.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

På 2010-talet är ingenting så ute som att ha tråkigt. Engagemang är däremot jättebra. Att döma av de kommunala sommarjobben som erbjuds i huvudstaden är det inget fel på Stockholms stads trendkänsla.


Som tonåring kan man,
utöver de klassiska sommarjobben, arbeta med att driva antirasistiska jämställdhetsprojekt. Om man inte är mer sugen på ”Summer Business Challenge”, som ger ungdomarna möjlighet att utveckla sitt entreprenörskap. Är du som 17-åring mer inne på PR? Självklart finns det ett kommunikationsprojekt också.

Stockholm är inte den enda kommunen som satsar på det ungdomarna gillar. I Göteborg kan kidsen tjäna sommarlovsslantar genom att jobba som DJ och rappare. Uppsala kommun erbjuder ett tiotal ungdomar dans som sommarjobb.


Alla är dock inte lika nöjda.
Stockholmspolitikern Erik Slottner (KD) anser det vara maktmissbruk från stadens sida att låta ungdomarna få betalt för att sprida feminism. Om det hade handlat om jämställdhet hade han dock inte haft några problem. Slottner har rätt, det är märkligt att den rödgrönrosa majoriteten använder sommarjobbare som valarbetare. Men det stora problemet med sommarjobbstrenden är något annat.

Antalet ansökningar till yrkesprogrammen på gymnasiet har minskat kraftigt. Detta trots att arbetsmarknaden för undersköterskor och hantverkare är betydligt bättre än för kommunikatörer. Enligt Gymnasium.se anser en av tre elever att de som pluggar något praktiskt är ”mindre smarta”. Vore det inte bättre då att kommunerna uppmuntrade ungdomarna att utmana sina fördomar och testa på något praktiskt på sommarjobbet?


Det är inte fel att anordna
jämställdhetsseminarium, spela musik och utveckla sina kreativa idéer under sommaren. Det är utmärkt – som kolloverksamhet. De flesta blir inte artister och antalet jobb som mänskliga rättigheter-ambassadör lär även i framtiden vara ytterst begränsat, särskilt med tanke på Miljöpartiets dåliga opinionssiffror.

Givetvis är det bra att det finns unga entreprenörer. Men de flesta blir inte Blondinbella. Varför ska det offentliga gynna den elit av driftiga personer som i framtiden kommer att glassa runt på mingel i Almedalen? Medan det stora flertalet unga, som inte lyckats få ett jobb på närmaste äldreboende, kämpar med att få ut sina cv:n till stans alla kaféer.


Trenden är tidstypisk. Det finaste man kan vara i hyperindividualismens tidevarv är entreprenör eller ambassadör för något. Man ska drivas av ett brinnande engagemang i sitt yrkesliv och bidra till en bättre värld. Men det stora flertalet människor kommer även i framtiden att ha klassiska knegarjobb.

Uppsala kommun motiverade sin danssatsning med att de vill introducera kreativa yrken och visa att man kan försörja sig som kulturarbetare. Men det kan man inte, eller rättare sagt väldigt få kan det. Och det räcker definitivt inte med tre sommarveckor som erfarenhet.


Vi är på väg att skapa
en generation egocentriker som tror att mångfaldsutvecklare är ett normalt yrke, och att man kan leva på något bara man brinner tillräckligt mycket. Så är det inte. 2000-talisterna lär bli besvikna.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!