Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Pihl

Svenskar tror alldeles för gott om människor

”Så GÖR man ju inte”-ideologin har bidragit till att förvärra en rad samhällsproblem, skriver Karin Pihl.

Vi har en dålig människosyn i Sverige. Och då menar jag inte att vi räknar människoliv i kronor och ören. Vi svenskar tror alltid det bästa om människan. Men det är naivt.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Länge var det konsensus om att tiggeriet inte är organiserat av kriminella, och att det därför inte är någon idé att förbjuda det. Tiggarna är ju fattiga, de måste rest hit frivilligt eftersom de inte har något alternativ. Så har det låtit. Att någon skulle komma på idén att utnyttja dessa socialt utsatta människor fanns inte riktigt med i kalkylen, eftersom man ju inte gör så. I veckan slog polisen till mot en liga som misstänks ha tvingat ett 30-tal fattiga människor från Bulgarien att tigga. Det lär bli fler liknande fall.

Naiv människosyn

Denna uppfattning, ”så GÖR man ju inte”-ideologin, har bidragit till att förvärra en rad samhällsproblem. Ett annat exempel är debatten om ensamkommande migranter och ålderstester. Svenska myndigheter tänkte länge inte ens tanken att barns särbehandling i asylprocessen skulle kunna skapa incitament för asylsökande att fara med osanning. Rädda Barnens ordförande avfärdade påståendet att många ljuger om sin ålder som ”en vandringssägen”. När man väl införde ålderstester visade det sig att fyra av fem testade troligen hade angivit en felaktig siffra. Varför skulle de inte ha ljugit? Det fanns ju så mycket att vinna på det.

Eller ta välfärdsbrotten. Ersättningen till personer med funktionsnedsättning har skenat i väg totalt. Detta bland annat på grund av att fuskföretag mjölkar försäkringskassan. Enligt Svenska Dagbladets granskning har fyra miljarder kronor betalats ut till oseriösa företag, som i vissa fall tros ha använt pengarna till att finansiera terrorresor. Ändå har politikerna låtit haveriet fortgå. Ta pengar från funktionsnedsatta och lägga på terror i Syrien? Otänkbart. Så GÖR man ju inte!

 Även våra barn drabbas av att vi tror allt för gott om människor. Skolan styrs numera av ”lusten att lära”. Idén tycks vara att bara man är plågsamt käck och positiv kommer eleverna att kasta sig över multiplikationstabellen som om den vore en Iphone X. Men människor fungerar inte så. Ibland måste man ställa krav. Ibland är livet tråkigt.

Socialt kapital

I Sverige tror vi att människor visar sig från sin bästa sida bara det omgivande samhället och staten och myndigheterna har en tillräckligt snäll attityd. När en rektor i Lund lät två våldtäktsmän gå kvar på skolan försvarade sig skoldirektören sig med att man ska jobba mer med värdegrund. Som om en timma föreläsning i aulan om FN:s deklaration om mänskliga rättigheter skulle förändra gärningsmännen. Kriminella under 21 får straffrabatt, eftersom man tror att samtal med socialen ska få gängmedlemmar att sluta langa knark.

Antagligen hänger den här inställningen ihop med Sveriges skyhöga sociala kapital. Vi litar på varandra. Det har fått oss att missuppfatta den mänskliga naturen. Människor har både goda och dåliga sidor. Är det sociala trycket hårt, som det har varit i Sverige, fungerar ”så GÖR man inte”-ideologin i hög utsträckning. Men i ett alltmer heterogent samhälle, där många individer känner större lojalitet gentemot sin klan än mot staten och det svenska samhället, måste man ha en mer realistisk syn på människor.

 

Läs också:

Statens slöseri slår värst mot de fattiga 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!