Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Pihl

Snälla, skilj på dröm och verklighet i debatten

Nej, svaret på EU:s konkreta problem är inte att ”stå upp för Europatanken”. Och säkerhetsläget runt Östersjön blir inte bättre av slappa konstateranden om att ”det vore ju bättre om vapen inte fanns”.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Många som har gått i svensk grundskola har antagligen upplevt FN-dagen. Den 24 oktober varje år får elever rita vita duvor och stämma upp i fredssången ”I natt jag drömde”. Det är en vacker melodi om fred och att det inte längre ska finnas några militärer eller gevär.

När man blir stor förstår man varför sången handlar om en dröm.

Den årliga konferensen Folk och Försvar inleds i Sälen på söndag, och deltagarna lär knappast sjunga käcka FN-sånger. De kommer att diskutera med hur mycket Sverige ska öka sina försvarsanslag. Inte för att de gillar våld och blodspillan, utan för att de förstår att det är skillnad på dröm och verklighet.

Alla begriper dock inte detta.

Nedrustningsentusiaster argumenterar ofta för att en värld med fred är bättre än en värld med krig. Som om någon inte skulle hålla med. ”Vapen möjliggör väpnade konflikter”, varnar exempelvis Feministiskt initiativ. Men faktum är att vapen, som man måste ha om man vill uppnå terrorbalans, också kan förhindra krigsutbrott.

Detta är ett vanligt tankefel. Man blandar ihop hur man vill att det ska vara med hur det faktiskt är. Man skiljer inte på det normativa och det deskriptiva.

Förklaring är inte stöd

Ett annat exempel: Många har förklarat Donald Trumps seger i presidentvalet med att Demokraterna har blivit ett elitparti som inte ser till arbetarklassens intressen. Skulle Hillary Clinton ha tagit större hänsyn till dem hade hon kanske haft en bättre chans.

"Det vore ju bättre om vapen inte fanns" är inget bra svar på det försämrade säkerhetsläget.
Foto: Franka Bruns / AP

Men när man framför den här tanken – en deskriptiv teori som försöker förklara valutgången – kan man få sura svar: ”Globalisering är ju bra”, ”vita män borde faktiskt stå tillbaka” och ”hur kan du försvara människor som har sådana hemska värderingar?” Som om ett försök till förklaring per automatik medför att man rådiggar galenpannan Trump.

Många använder den här taktiken – att blanda ihop hur verkligheten är med hur man vill att den ska vara - för att ge legitimitet åt sin egen teori. Skribenten Maria Svelands analys av det amerikanska valet är talande. Alla som röstade på Trump är sexister och rasister, enligt henne. I en lätt klassföraktande ETC-krönika frågar hon sig: ”Att en kvinnlig president upplevdes som ett värre alternativ, ett större hot, ja vad säger man?”. Ekonomisk utsatthet är inte orsaken till valutgången, sexism är det, enligt Sveland.

Om det är så, behövs radikala feminister som försvarar elitkvinnor likt Clinton mer än någonsin. Men mycket talar för att klassperspektivet i detta fall väger tyngre.

Värderingar inget svar

Precis lika illa är det att försöka använda värderingar som svar på praktiska politiska problem, som bostadskrisen. Hur flyktingar ska kunna få bostäder ute i kommunerna är en högst konkret fråga. Att "det är en plikt att hjälpa människor på flykt" är dock inget svar på den frågan, även om många låtsas som det. Eller ta Liberalerna, vars svar på EU:s påtagliga utmaningar ofta är att ”stå upp för Europatanken”.

På kort sikt kan sådana knep säkert vara effektiva i debatten. Men risken är att man bara trampar runt och inte kommer nånvart.


Karin Pihl är fristående kolumnist på Expressens ledarsida.


Läs också: Här finns den riktiga svenskfientligheten


Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.