Karin Pihl
Det var inte mycket som klarnade efter söndagens partiledardebatt i SVT. Stefan Löfven skällde på alla. Jan Björklund drog en vits. Gustav Fridolin kompenserade det faktum att han inte kan vara oppositionsaktivist genom att inte ha någon slips.
De skarpa politiska förslagen haglade inte direkt, men klyschorna var desto fler. Det är ett problem. I stället för att säga något konkret upprepar politikerna samma tomma fraser.
Nedan följer några exempel på uttryck som Sveriges politiker omedelbart bör stryka ur sin vokabulär:
1. Samhällsbygget. Stefan Löfven säger det i var och varannan mening: ”Nu fortsätter vi samhällsbygget och investerar i Sverige.”
Ja, det är ju bra. Vi väljare förväntar oss nämligen att regeringen inte aktivt jobbar för att rasera landet. Dessutom kan man undra om Stefan Löfven tänker sig att samhället en dag kommer vara färdigbyggt?
2. Det finns inga enkla lösningar. Används ofta av människor som är bra på att beskriva problem men inte har den blekaste aning om hur de ska lösas.
Alternativt inte vill genomföra dem.
3. De har inte kommit lika långt som vi. Den här frasen används av etnocentriska världsmedborgare som vill säga att Afghanistan har ett sämre politiskt system än vad vi har, men tror att det vore en rasistisk utsaga.
Därför insinuerar man i stället att länder som är kulturellt olika helt enkelt ligger lite efter i sin utveckling mot att nå civilisationens fulländning, nämligen Sverige. Men så är det inte. Olika länders politiska system är helt enkelt olika.
Används inte sällan av samma personer som gillar att ”gå före”.
4. Vi måste sätta människorna framför systemet. Detta är Annie Lööfs favoritfras. Som om systemen, det vill säga välfärdsstaten, inte skulle vara till för just människorna.
Visst kanske systemet måste förändras och förbättras, men knappast avskaffas. Det skulle endast leda till att människor bokstavligt talat tvingades sitta framför Systemet – Systembolaget alltså – med en pappmugg.
5. Vi måste fokusera på kvalitet. Propageras av näringslivslajeker som tror att vinster i välfärden är en grundlagsstadgad mänsklig rättighet för aktiebolag.
Det är en lika vanlig debatteknik som ful – man har inget bra svar, så man styr in diskussionen på något helt annat.
6. Vi måste sprida kunskap. Det är häpnadsväckande hur mycket trams som legitimeras med hänvisning till ”kunskap” som ska ”samordnas”.
Men vad vi behöver för att åtgärda exempelvis jämställdhetsproblemen är folk som gör något praktiskt, inte tjänstemän som sitter och gnuggar geniknölarna på en myndighet.
Man kan förstå varför politikerna beter sig på det här sättet.
Alla som har haft en tenta att plugga till vet att lägenheten aldrig är så välstädad som dagen innan skrivning.
På samma sätt är det lättare att rapa politiska klyschor än att vara ärlig och säga att Sverige kommer att behöva göra några rejäla omprioriteringar.
Men det är en metod som knappast löser några problem.
Och dessutom är den tröttsam.
Läs också:
Anna Dahlberg - Integrationskrisen kräver snabba svar
Ann-Charlotte Marteus: De sköna lirarna försvagar Sverige
Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledare och krönikor