Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Pihl

Nej, polisen kan inte twittra bort tafsandet

Polisens armband mot tafsande lär inte hjälpa, skriver Karin Pihl.

Tafsningsattackerna på ungdomsfestivaler måste upphöra. Synd bara att polisen verkar tro att man kan lösa problemen genom att dela ut armband och hänga på sociala medier.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Hur motverkar man brott bland ungdomar? Genom att vara nere med kidsen, verkar rikspolischef Dan Eliasson tro. För att förhindra sexuella trakasserier på offentliga platser har polisen lanserat hashtaggen #tafsainte och tänker i sommar dela ut armband med samma budskap.

Tanken är att unga tjejer som besöker festivaler och liknande arrangemang ska känna sig trygga. Att gärningsmän som håller fast tjejer och försöker slita av dem kläderna skulle bry sig om en tygbit runt handleden förefaller dock osannolikt.

I svallvågorna efter Kölnattackerna på nyår uppdagades det att sexuella trakasserier i stor omfattning ägt rum på flera offentliga platser i Europa, däribland på We are Stockholm-festivalen i fjol. Ofredanden där flera gärningsmän verkar i grupp på offentlig plats utgör bara en liten del av alla brott i den kategorin, men ser ut att ha ökat.

Det är extra vidrigt att ge sig på unga tjejer som njuter av sommarlovet genom att gå och se sina favoritartister uppträda. Musikupplevelser ska förknippas med nöje, inte med främmande män som omringar en och sticker ner händerna innanför byxorna.

Att polisen tar tag i tafsandet är bra. Om satsningarna enbart består av armband och en sociala medier-kampanj finns dock ingen anledning att tro att problemen kommer att minska.

Antagligen har man hämtat inspiration från välgörenhets- och intressegrupper som kampanjar för sin sak genom att dela ut prylar. Det är lätt att se det framför sig: Någon chef kläcker idén att göra något som ungdomarna gillar för att ”nå ut och förmedla goda värderingar”.

Men polismyndigheten är inte någon Fryshuset-organisation där civilsamhällsbroilers sprider pepp bland tonåringar, eller några farsor på stan som delar ut varm choklad. Polisen är en central del av statens våldsmonopol och ska upprätthålla lag och ordning.

Det är typiskt. Så fort det rör brott specifikt mot kvinnor drar man till med normkritik och värdegrundsarbete. Ingen hade förespråkat en Twitterkampanj som ett svar på villainbrott eller utpressning.

För att minska trakasserierna måste man analysera vilka det är som tafsar. Så har polisen också gjort. Främst rör det sig om pojkar och män i åldrarna 15 till 30 år med utländskt medborgarskap som söker eller nyligen fått asyl. Ett stort problem är givetvis att brotten sker i stora folksamlingar där det är svårt att peka ut gärningsmännen. Att ordningsvakter och poliser på plats inte verkar ha koll på lägesbilden är ytterligare ett hinder.

Fler vakter måste vara beredda att gripa in. Om någon uppvisar ett allmänt störigt beteende skickar man ut personen direkt från området. När ett brott väl har skett måste poliser vara snabba att identifiera och anhålla misstänkta. En annan idé är att låta personal från boendet följa med asylsökande som besöker festivaler.

Rapporten som Polisens nationella operativa avdelning författat ger en tydlig bild av gängtafsningarna. Återstår då att förbereda konkreta åtgärder för att ge festivalbesökare en trevlig upplevelse. Det gör man inte genom att hänga på Twitter.

 

Läs också:

Blunda inte för en unken kvinnosyn

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!