Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Pihl

Medborgarskapstest gynnar integrationen

Liberalernas förslag om medborgarskapstest är inte att ”fiska i grumliga vatten”. Tvärtom är det bra, och skulle förhoppningsvis stärka samhällsgemenskapen.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Googla frasen ”Sverige står inför stora integrationsutmaningar” och du får i runda slängar 62 500 träffar. Antalet svar på dessa utmaningar är dessvärre betydligt färre.

I veckan presenterade Liberalerna ett nytt integrationsprogram. Mycket är gamla idéer. Det är lägre ingångslöner, krafttag mot våld i hederns namn och extra svenskundervisning till nyanlända elever. En del förslag är bra, andra är floskelartade. En av de bättre idéerna, som inte har uppmärksammats så mycket, är den gamla tanken om språk- och samhällsprov för medborgarskap.

När dåvarande Folkpartiet la fram sin integrationspolitik 2002, till stor del framtagen av Mauricio Rojas, var medborgarskapstest ett av förslagen.

Men det åkte på pisk – det var främlingsfientligt, rasistiskt och partiledaren Lars Leijonborg fiskade i grumliga vatten, löd reaktionerna. Det är synd, FP hade verkligen något på kroken. Medborgarskapstest är en bra idé.

För att bli svensk medborgare måste man i dagsläget uppfylla ett antal kriterier. Man ska ha bott i landet en viss tid och kunna påvisa att man levt ett ”skötsamt” liv. Det är väl rimligt. Men det fångar inte själva idén med ett medborgarskap.

 

Vad som ligger till grund för nationell samhörighet kan man vara oense om. Är man extremist av något slag anser man kanske att det ska vara blodsband till fäderneslandet. Men den liberala idén handlar just om medborgarskap.

Rapparen Timbuktu förklarade det på ett mästerligt vis för några år sedan.

Med sitt svenska pass i näven beskrev han i ett tal vad det innebär att vara svensk: att ha rättigheter, men också skyldigheter, och att bli sedd som en del av samhället.

För att bli medborgare är det därför rimligt att man vet vad man har för rättigheter och skyldigheter. Om medborgarskapet kretsade kring sådant som man kan bli en del av, som språk och grundläggande vetskap om hur Sverige fungerar, kan man utmana tanken på att svensk är något som endast blonda och blåögda personer kan vara.

Medborgarskapstanken måste uppvärderas i Sverige. Särskilt med tanke på de där utmaningarna. Integration handlar inte bara om att jobba, att känna tillhörighet med det sitt nya land är minst lika viktigt.

Det svåra med gemenskap är att det inte är något materiellt som går att redovisa i grafer och tabeller likt sysselsättning och inkomstnivåer. Bristen på samhörighet tenderar dock att visa sig ganska tydligt.

 

Vi människor fungerar på det sättet att vi bryr oss mer om de som är med i vår egen grupp, än de som är utanför gruppen. Det kan man ju som typisk svensk globaliserad världsmedborgare tycka är dåligt. Men så är det. Tillhörighetskänslan bidrar till att man betalar skatt, respekterar polisen och lägger upp den upphittade vanten på elskåpet. Saknar man den här uppfattningen av delaktighet är spärren att kasta sten på ambulanser mycket lägre. Det är lättare att mista respekten för ett samhälle som man upplever sig ha noll koppling till.

Ett rimligt utformat test ställer så klart högre krav på den som invandrar till Sverige. Men i längden kommer det gynna både den enskilde och samhället.

 

Läs också: Expressen Ledare - Tvinga inte folk att kratta löv

Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledare och krönikor