Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Pihl

Kränkta oskulder är de nya feministerna

En kvinna hedrar de döda efter dådet i Toronto i april då en ung man med kopplingar till incel-rörelsen mejade ner människor på en trottoar med sin skåpbil. Foto: NATHAN DENETTE / AP TT NYHETSBYRÅN

Den så kallade incel-rörelsen visar att modern maktanalys inte fungerar. Ett samhälle där mest kränkt vinner är farligt.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Som allt som kommer från Amerika har fenomenet “Incels” nu börjat debatteras även i Sverige. Incel står för “involuntary celibacy” - ofrivilligt celibat - och den internetbaserade rörelsen består mycket riktigt av en samling unga män, bittra över utebliven framgång hos kvinnor.

Ensamheten leder till frustration, ilska och depression. Inte sällan är misogyni en central del i världsuppfattningen. Kvinnor är helt enkelt subbor som väljer fel killar.

Men rörelsen är inte enbart patetisk. Flera massmord har begåtts av gärningsmän som sagt sig vara en del av incel-rörelsen, senast i april när en ung man dödade tio personer i Toronto genom att meja ner folk med sin skåpbil på en trottoar.

Kvinnohatande oskulder

Frustrerade män som upplever sig ha låg status är alltid en säkerhetsrisk. Att försöka stoppa denna rörelse är därför nödvändigt.

Kvinnothatet är en central del av incellarnas ideologi, men det räcker inte som analys. Incel-rörelsen är ett på många sätt ett postmodernt fenomen som passar perfekt in i tidsandan. För att göra något åt saken måste man förstå hur fenomenet över huvud taget har kunnat uppstå. Och den vanliga förklaringen om att patriarkatet styr alla mäns handlingar är kanske inte den bästa.

Faktum är att incel-grabbarna har en del gemensamma drag med moderna feminister. Incels är arga på kvinnor för att de är kvinnor, feminister är arga på män för att de är män. 

Bli inte upprörd riktigt än – det finns så klart stora skillnader. Radikalfeministen Valerie Solanas försökte förvisso mörda konstnären Andy Warhol, men det har aldrig skett ett feministiskt terrordåd. Män har alltid haft och kommer alltid att ha lättare att ta till våld.

Men logiken hos incel-männen passar ändå perfekt in i den moderna kränkthetsideologin. Dessa unga män har, precis som alla andra i den så kallade millenniegenerationen, vuxit upp i en tidsanda som präglats av inställningen att om något går fel i ens liv är det med största sannolikhet samhällets fel.

Incel-rörelsen som feminister

Incel-männen har tagit den moderna maktanalysen, där de kränkta upphöjs till orakel, och gjort den till sin. "Jag själv är en skör och komplex individ, men alla andra människor är bara en del av ett förtryckande system." "Tre personer ur grupp x betedde sig illa mot mig, alltså är hela grupp x satans skapelse." Och självklart: "det finns bara rättigheter, inga skyldigheter". Inom incel-rörelsen har det till och med föreslagits att staten ska garantera “rätten” till sex och kärlek. Det är uppenbart att incellarna är en grupp med låg status - förtryckt, om man så vill.

Modern feminism biter alltså dåligt på incellarna. Deras svar är ju: käften, vi är också förtryckta!

Ibland är livet inte alltid som man vill. Man kan ha otur och andra personer kan bete sig illa. Men att utveckla nya ideologier och rörelser för varje fenomen i tillvaron som är jobbigt kommer inte att hjälpa någon.

Kanske borde vi i stället släppa idén om att mest kränkt vinner, och återupprätta tanken på att alla människor bär ett ansvar för sitt eget liv och sina egna handlingar. Att tävla i vem som upplever sig vara mest förtryckt leder uppenbarligen inte någonvart.

 

Fotnot: I tv-spelaren ovan visas tv-programmet ledarsnack. I detta avsnitt om vilket avtryck som Miljöpartiet har satt i miljö- och klimatpolitiken.

 

Läs också:

Bittra oskulder är de nya terroristerna 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!