Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Pihl

Känslor är inte argument, präster

Svenska kyrkans företrädare ger sig gärna in i den politiska debatten. Men nivån på deras argumentation är ofta bedrövlig.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Det finns en grupp människor som förekommer allt oftare i den offentliga diskussionen. På landets kultur- och debattsidor uttrycker de sina åsikter om alltifrån Försäkringskassan till klimatförändringar och migrationspolitisk. Ofta är argumentationen illa underbyggd och dryper av känslosamma utläggningar. Men det gör inget. De har nämligen svurit trohet till fadern, sonen och den helige ande. Har man Jesus på sin sida kan man säga vad som helst utan att räkna med mothugg.


Dessa outhärdliga religiösa debattörer utgör givetvis bara en minoritet av alla med samma tro. Men en liten elit biskopar och präster inom Svenska kyrkan verkar ha satt i system att vädra sina känslor offentligt. De verkar tro att prästrockarna skyddar dem från krav på resonemang. Ofta påstår de att de tar strid för värderingar. Allt kan inte bara handla om ekonomi. Och det är ju sant. Men att, likt biskop Martin Modéus på DN:s kultursida (20/7), svamla om att ”tårarna behövs. När de försvinner är vi förlorade” är något annat. Det är SM i självömkan.

Modéus text kritiserar den nya asyllagen, som började gälla i går. Han ger sig alltså in i en politisk diskussion som är komplex och där många intressen står mot varandra. Man hade kunnat tro att biskopen skulle förmedla de kristna värderingarna, och sedan kanske komma med ett konkret förslag hur dessa värden omsätts i praktisk politik. Han verkar ju anse att religionen ska påverka politiken. Exempelvis: om människovärdet är viktigt att värna, hur ska vi balansera flyktingmottagande mot att ge de äldre en värdig omsorg? Är det rimligt att ta ur biståndsbudgeten, som kyrkan bryr sig om, för att täcka kostnader i Sverige? Men icke. Några sådana frågor ställs inte. Han beskriver bara sitt eget känsloläge.


Man kan faktiskt diskutera moraliska och politiska dilemman utan ett konstant darr på stämbanden. En vanlig missuppfattning är att ju mer emotionell man är, desto mer rättfärdigar man sina åsikter. Men så är det inte. Snarare är ett uppskruvat tonläge ofta ett kamouflage för bristande resonemang.

Svenska kyrkan har givetvis en särställning eftersom kristendomens idéer, möjligtvis med undantag för socialdemokratin, präglat landet mer än något annat. Men det innebär inte att kyrkans politiska åsikter är något slags trumfkort. Biskoparna måste lära sig att de tävlar på samma villkor som Torbjörn Tännsjö, Moderaternas rådgivare och alla andra. Då duger det inte med att som svar på stora samhällsfrågor skriva ”vi har heller inte några färdiga lösningar” – men vi tycker ändå att politikerna ska göra som vi vill (DN Debatt 20/6).Man får helt enkelt bestämma sig. Om företrädarna för Sveriges största kristna rörelse vill komplettera sin andliga verksamhet med samhällsdebatt borde de lära sig att argumentera som vi vanliga dödliga.


Gud skapade människan till sin avbild och med det menas att Gud gjorde människan förnuftig. Där har vi ett kristet budskap Svenska kyrkan borde ta till sig, använda och sprida.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!