Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer
Karin Pihl

Här finns den riktiga svenskfientligheten

Det är inte så konstigt att Kasper Björkqvist talar svenska.Foto: Olle Wande

Ointresset för finlandssvenskarnas situation är märkligt. Medan många ojar sig för påstådd "svenskfientlighet" är det få som bryr sig om de svenskar som verkligen är hotade.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

”Din svenska är helt klockren”, säger Aftonbladets sportjournalist förvånat till ishockeytalangen Kasper Björkqvist. Den unge hockeyspelaren blir intervjuad med anledning av det finländska juniorlagets VM-vinst i år. ”Har dina föräldrar bott i Sverige eller är de svenskspråkiga ändå?”, frågar journalisten. Den glade, unge mannen får hålla en kort historielektion för Aftonbladet.

Är du en sådan som tycker att det är rasistiskt att fråga varifrån någon kommer? Tänk dig då att ställas inför någon som blir mäkta imponerad för att du talar ditt eget modersmål flytande. Där kan vi tala om förolämpning.

Oavsett om syftet med intervjun var att klargöra för förmodat dumma svenskar att Finland är tvåspråkigt, eller om sportreportern själv sov sig igenom historielektionerna på högstadiet, är det pinsamt. Och symptomatiskt. Intresset för Finland är lågt i Sverige.

Det är märkligt. Fram till 1809 var Finland Sveriges östra rikshalva. Det är ju längesen. Men inte längesen, om man tänker efter. Vi har en lång gemensam historia och en gemensam kultur.

Hotade finlandssvenskar

Den finska tvåspråkigheten hotas dock allt mer. Inte minst på grund av högerpopulistiska Sannfinländarna. Partiet, som nu sitter i regering med Centern och Samlingspartiet, har förvisso backat i opinionen. Men de har lyckats med en sak: att utmana svenskan.

Sannfinländarna vill avskaffa den så kallade tvångssvenskan i finska skolor. I fjol röstade den finländska riksdagen nej till ett medborgarinitiativ om att avskaffa den obligatoriska svenskundervisningen, men debatten fortgår och tonen är stundtals hätsk.

Det får återverkningar för många finlandssvenskar. När Expressen tidigare i år granskade deras situation ansåg fler än hälften av de tillfrågade att situationen för svensktalande har förvärrats de senaste tio åren. Många kopplade det till Sannfinländarnas politiska framgångar.

”Om min mamma skulle ringa en sen kväll när jag sitter på tunnelbanan skulle jag inte svara”, sa 18-åriga Siri Rosenström.

För två år sedan var jag på Åland och pratade med lokala politiker. De berättade om hur deras rättigheter utmanas från fastlandet. Att få myndighetsdokument på svenska är krångligt. Det var tämligen uppenbart att företrädaren för självständighetspartiet egentligen vill tillhöra Sverige.

 

Märkligt ointresse

En orsak till ointresset för Svenskfinland är säkert okunskap. En annan är att det finns fördomar om finlandssvenskar – de uppfattas som dryga, arroganta och överklass. Men det är inget skäl till att inte bry sig.

Om svenskan förlorar sin ställning i Finland får det konsekvenser även för Sverige. Banden länderna emellan blir svagare. Förståelsen för de gemensamma dragen, liksom olikheterna, försvinner. De politiska incitamenten att samarbeta om exempelvis försvarsfrågor riskerar att minska.

Det kompakta ointresset är faktiskt ytterst märkligt. I dessa tider då starka krafter hojtar om "svenskfientlighet" bryr sig få om de svenskar som faktiskt är hotade på riktigt.

 

Läs också: Vänta lite med att störta samhället, tack

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor!