Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Pihl

Dina Instagram-följare betalar inte din pension

Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL / /IBL

Dagens 25-åringar måste sluta leva i nuet och börja tänka på pensionen. Annars blir det ruskigt knapert på ålderns höst. 

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Ingen gillar ”millennial”-generationen, alltså vi som är födda någon gång mellan tidigt 1980-tal och början av 00-talet. Vi är lättkränkta och kan ingenting. Under julhelgen har Svenska Dagbladet uppmärksammat att vi lata 90-talister, till arbetsgivarnas stora förtret, nu tar steget ut i arbetslivet. Vi 20-nånting-åringar är uppväxta i en kultur som uppmuntrar oss att bli självupptagna egoister som kräver att få jobba med något vi ”brinner” för. I alla fall medelklassens barn.

Som 90-talist måste jag erkänna att denna bild till stor del stämmer. Dessvärre, får man ju tillägga, eftersom det är en osund livsinställning. Att jobba svart på en krog i Kreuzberg till man är 30, plugga strökurser så länge CSN-lånet räcker eller resa utomlands för sparpengarna i väntan på inspiration till ett filmmanus är förvisso kul och livsbejakande. Problemet är att vi inte tänker på framtiden.

Ungas pensioner

Inträdet på arbetsmarknaden sker allt senare. Endast tre fjärdedelar av alla 29-åringar förvärvsarbetade 2015, vilket givetvis påverkar sparandet. Bland personer mellan 20 och 34 år har pensionssparandet gått ner stadigt sedan år 2000. Dessutom är det många som inte ens vet om de får tjänstepension från sin arbetsgivare eller ej.

Dagens 25-åringar kommer bara att få ut 40 procent av lönen i pension vid en pensionsålder på 65, enligt en uträkning från Swedbank. Har de tjänstepension kan de få ut hälften av lönen. För att få ekonomin att gå ihop på ålderns höst kommer vi 90-talister inte bara att behöva jobba när vi egentligen lämnat arbetslivet, vi kommer  förmodligen även att tvingas extraknäcka några år efter att vi lämnat jordelivet.

Kan det verkligen vara så illa? Vissa hävdar att den stora invandringen till Sverige gynnar pensionerna eftersom många invandrare är i arbetsför ålder. Det hade kunnat vara sant, om det inte vore för den höga arbetslösheten i denna grupp. Därmed kommer statens kostnader för grundskyddet, alltså försörjningsstöd till äldre, att öka om inte integrationen kraftigt förbättras.

Om arbetslösheten i stället sjunker är det givetvis bra, men sett till utbildningsnivå och kontaktnät är det troligt att dessa individer kommer att ha en sämre inkomstutveckling – särskilt om kravet på lägre löner skulle få gehör – vilket i sin tur leder till att nivåerna i pensionssystemet sänks något. Man ska alltså inte räkna med att invandringen räddar pensionerna.

Låga pensioner

Men vi lever ju allt längre. Strax innan jul kom pensionsgruppen överens om att höja gränsen för den lägsta pensionsåldern, och från 2026 kommer den att öka automatiskt i takt med livslängden. Ett längre arbetsliv innebär högre pension. Men det finns en hake. Den förre statsministern Fredrik Reinfeldt vill att vi ska jobba till 75, och det är kanske okej om man är konsult och skriver böcker, men för den som slitit ut sin rygg i arbetet blir det svårare.

Vi som är kring 25 har höga andrahandshyror att betala, eller dyra lån att amortera, och dessutom rekordhöga kommunalskatter att hosta upp till. Dessutom måste vi ägna tid åt att fundera på vad vi vill göra med våra unika liv. Palla tänka på pensionen. Men hur man än vänder och vrider på saken är det uppenbart att det egna sparandet måste öka. Det borde dagens unga reflektera över, och staten uppmuntra.

 

Läs också:

Demokrati är inte lika med DN-liberalism 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!