Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Pihl

Det har gått inflation i mänskliga rättigheter

Hur många upplever att ens religionsfrihet kränks av att man hör någon ropa att gud är stor på arabiska? undrar Karin Pihl. Foto: JESSICA GOW / SCANPIX / SCANPIX SWEDEN

Man måste kunna diskutera politik utan att dra in mänskliga rättigheter hela tiden.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Stiftelsen Växjö muslimer vill ropa ut böner från moskén varje fredag. Är det i linje med mänskliga rättigheter, eller är böneutropen tvärtom ett hot mot religionsfriheten? Hur det förhåller sig med den saken har debatterats friskt i veckan.

Att frågan om böneutrop engagerar är inte konstigt. Det märkliga är argumenten.

För ärligt talat: hur många upplever att ens religionsfrihet kränks av att man hör någon ropa att gud är stor på arabiska? De flesta som stör sig gör det antagligen på själva ljudet, eller på att det upplevs som kulturfrämmande. Och det är begripliga invändningar. 

Samtidigt kan man förstå att Växjös muslimer vill praktisera sin religion. Här har vi alltså en konflikt. Men det är rimligare att betrakta det som att olika intressen står mot varandra, snarare än att mänskliga rättigheter kränks. Det handlar trots allt inte om tvångskonvertering eller förbud mot en specifik tro.

Mänskliga rättigheter

Att hänvisa till mänskliga rättigheter tycks ha blivit allt vanligare. De flesta minns kanske sjuksköterskan Ellinor Grimmark som inte vill utföra aborter och därför inte fick anställning som barnmorska. Nu har Grimmark och hennes advokater tagit fallet till Europadomstolen, där de hävdar att landstinget har kränkt hennes religions- och samvetsfrihet.

Oavsett utfall är det orimligt. Rätten till religionsfrihet är inte hotad för att man nekas ett jobb med hänvisning till att man inte vill utföra vissa arbetsuppgifter. Att Grimmark, enbart genom sina åsikter, skulle ha kränkt kvinnors mänskliga rättigheter – vilket en del ansåg – är en lika märklig ståndpunkt.

Men hur ofta ser man inte att en argumentation börjar med ”det är faktiskt ingen mänsklig rättighet att…”? Den funkar alltid, vad det än gäller. 

Jag själv är säkert skyldig. Det är ju så enkelt och retoriskt effektivt. Om man kan påvisa att en motståndare har åsikter som inte stöds av mänskliga rättigheter har man nästan vunnit, innan man presenterat sakargumenteten. Men vissa saker kan vara lovvärda, trots att de inte skyddas av några rättigheter.

På samma sätt är det olyckligt att hänvisa till något luddigt FN har sagt och tro att man därmed per automatik har rätt. FN:s deklaration om mänskliga rättigheter från 1948 är så klart bra och ska värnas. Men bara för att något kommer från FN betyder det inte att det är rimligt. Minns bara när FN beslutade om att tillgång till internet är en mänsklig rättighet. 

Rättighetsinflation

Eller för att ta ett färskt exempel: barnkonventionen. Den ska nu bli svensk lag, trots att den inte kommer att förbättra situationen för utsatta barn. Men det spelar ingen roll. FN plus rättigheter plus barn – det är klart att det ska in i svensk lag. Räkna med att fluffiga formuleringar om att staten ska göra sitt ”yttersta” för att främja barns ”kulturella rättigheter” kommer att användas som ett argument mot den som inte vill ha en avgiftsfri kulturskola för alla barn. Det strider ju mot mänskliga rättigheter! 

Det får vara nog med det ständiga rättighetsrefererandet i debatterna. Risken är annars uppenbar att det uppstår en rättighetsinflation. Det är ju trots allt en skillnad mellan rätten till liv och rätten till wifi.

 

Fotnot: I tv-spelaren ovan visas det senaste avsnittet av Ledarsnack, denna gång om Muslimska brödraskapets verksamhet i Sverige med socialantropologen Aje Carlbom. 

 

Läs också:

Grova kriminaliteten är inte bara en fas som går över 

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!