Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Karin Pihl

Annie Lööfs fans lär bli besvikna efter valet

Bråket inom alliansen är inte en kamp mellan goda och onda. Kinberg Batra säger ja och Lööf säger nej till gemensam budget av samma orsak: Att maxa väljarstödet.

Detta är en krönika av en fristående ledarkolumnist. Expressens politiska hållning är liberal.

Trots att det är viktigt med principer blir jag ofta trött på folk som "står upp" för saker. Alternativt "tar avstånd".

Ni vet nog vilka jag syftar på: Värderingsstyrda politiker som blir euforiska av videoklipp där Barack Obama talar om vikten av allas lika värde. Idédrivna debattörer som rörs till tårar när Centerpartiets migrationspolitiska talesperson Johanna Jönsson håller hjärtskärande tal. Eller skribenter som utser Annie Lööf till den stora räddaren i veckans politiska bråk om allianssamarbetet.

Många skulle helt enkelt må bra av en gnutta mer cynism. För om man inser att politik ytterst handlar om att ta och behålla makt minskar risken för plågsamma besvikelser. Man taggar ner. Man förstår att självhjälpsböcker skrivs för att tjäna pengar och att politiker finns för att bestämma.

 

Bråk om alliansgemensam budget

Konflikten inom alliansen i veckan är talande. Annie Lööf avvisade Anna Kinberg Batras förslag om en gemensam alliansbudget innan valet. Vi förhandlar inte med SD, sa Lööf ståndaktigt, och rev ner digitala applåder från sitt ungdomsförbund och andra sympatisörer.

”Dags för Centern och Liberalerna att säga farväl till alliansen och bilda motstånd mot det brunblåa blocket i svensk politik”, skrev exempelvis socialdemokraten Helle Klein i Dagens Arbete.

Cynikerns analys av det hela är att AKB vill kunna hävda att hon faktiskt försökte fälla regeringen – och att Centerpartiet å sin sida har allt för mycket att förlora på förslaget före valet. Idealistens version handlar i stället om en kamp mellan ondskan, de som gav efter, och de goda som stred, de som twittrade till siste man.

De senare kommer att bli besvikna. Den totala bristen på cynism gör dem blinda för politisk realitet. SD kommer inte att åka ur riksdagen, hur mycket liberaler än står upp när det blåser för att vindarna har vänt och allt det där. Det betyder att Annie Lööf, om hon vill bilda en alliansregering 2018, kommer att behöva söka stöd av SD på ett eller annat vis. Och det kommer hon antagligen också att göra.

Lööf må vara en god liberal, men valet mellan en ministerpost och att sitta på läktaren när de andra styr landet lär bli enkelt. Hejdå, värderingarna! Om inte ens Sveriges främsta världsförbättrare Gustav Fridolin kan hålla stånd mot verkligheten, varför skulle Lööf?

Hennes fans lär bli uppgivna. Och de kommer att ta ut sin besvikelse genom att skriva lätt påfrestande krönikor i minst ett halvår efter valet.

 

Annie Lööf kan skapa besvikelse

Med detta menar jag inte att man inte ska stå upp mot fascism, rasism, sexism och liknande. Det är förstås viktigt att försvara det man tror på.

Jag menar bara att man inte ska bländas av sina egna upplysta värderingar. Att man bör bli lite snällare när man dömer andra som försöker navigera i ett knepigt politiskt landskap. Samt att en mer realistisk syn på det politiska spelet förmodligen ger en större chans att få genomslag för sina idéer.

Genom att "ta avstånd" behöver man aldrig kompromissa. Men kompromissar man aldrig, kommer man heller ingenvart. Om man vill förändra något är det en dålig strategi.

 

Karin Pihl är fristående kolumnist på Expressens ledarsida.

 

Läs också:

Snälla, skilj på dröm och verklighet i debatten

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Logga in för att följa

Det är gratis och går snabbt!