Personuppgiftspolicy

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer i vår cookiepolicy.

Läs mer

Kampanjer ska inte stoppa utvisningar

Foto: HENRIK MONTGOMERY/TT / TT NYHETSBYRÅN
Foto: / MIGRATIONSVERKET

Asylrätten måste gälla lika för alla. Om domstolsbeslut upphävs på grund av sittstrejker och intensiv mediebevakning blir det godtycket som styr.

Detta är en osignerad ledartext. Expressens politiska hållning är liberal.

På onsdagen flyttade den uppmärksammade sittstrejken på Medborgarplatsen till förvaret i Märsta. Kravet från demonstranterna kvarstår dock: regeringen och Migrationsverket måste stoppa utvisningarna till Afghanistan. 

Det är lätt att känna sympati med de ungdomar som tog sig till Sverige i tron att de kunde räkna med en framtid här. Sverige hade ju i åratal utmärkt sig som det land som tog emot i särklass flest ensamkommande ungdomar i västvärlden, utan några medicinska ålderstester för att göra sin ålder sannolik. När gränsen stod öppen hösten 2015 såg många chansen att lämna en utsiktslös tillvaro i Iran och Afghanistan. 

Nu ser förutsättningarna annorlunda ut. För dem som kan göra sannolikt att de verkligen är minderåriga är famnen fortfarande öppen. 83 procent av alla afghanska barn utan vårdnadshavare har beviljats uppehållstillstånd hittills i år. Däremot är läget mer osäkert för alla dem som har hunnit fylla 18 år eller var vuxna redan när de kom. Då gäller prövningar av skyddsskälen i varje enskilt fall. I vissa fall har rätten funnit att sådana skäl saknas varför personen inte har rätt att stanna i Sverige.

Ömmande omständigheter är inte samma sak som asylskäl

Det är så den reglerade invandringen fungerar. På ett mänskligt plan kan det finnas många ömmande omständigheter: Den asylsökande kanske aldrig har satt sin fot i Afghanistan tidigare. Han (för det är oftast en han) kanske har varit här i två år redan och börjat rota sig. Andra mår psykiskt väldigt dåligt. Men inget av detta utgör i sig asylskäl. Och det skulle bli ett väldigt godtyckligt asylsystem om sådana hänsyn skulle fälla avgörandet kring vem som har rätt att stanna och inte.

"Du är ambitiös i skolan och har många vänner på orten - du får stanna." "Tyvärr, du är för ensam och psykiskt stabil - du ska utvisas."

Ofta växlar argumenten, utan att det finns en logisk tråd. En del menar att säkerhetsläget är så dåligt i Afghanistan att det inte längre går att genomföra några utvisningar till landet. Utan tvekan är Afghanistan ett konfliktdrabbat land och har varit så i decennier. Men Migrationsverket gör ingen annan bedömning av säkerhetsläget än andra myndigheter i Europa. Norges motsvarighet - UDI - anser exempelvis att bara två av 34 provinser i Afghanistan är "generellt otrygga". Endast Tyskland har tillfälligt stoppat utvisningarna (dock inte alla) efter att den tyska ambassaden skadades vid ett bombattentat i maj. 

Kraven på amnesti hänger inte ihop logiskt

Enligt Aftonbladets ledarsida bör regeringen stifta "en tillfällig lag som ger de ensamkommande som kom från Afghanistan fram till flyktingstoppet 2015 möjlighet till permanenta uppehållstillstånd" (AB 23/8). Men om det är säkerhetsläget som är huvudproblemet - varför är de afghaner som har kommit efter detta datum mindre skyddsvärda? Och vad innebär egentligen begreppet ensamkommande? Ska en 30-årig afghan som har registrerat sig som minderårig få amnesti, men inte den 30-årige afghan som uppgav korrekt ålder från början?

Den sortens undantagslagar skulle skapa ett enormt godtycke och resa nya krav från andra grupper av asylsökande. Då är det inte längre asylskälen som avgör vem som får stanna, utan vem som är bäst på att få gehör från medier, opinionsbildare och politiker. 

En sådan ordning borde ingen välkomna.

 

Läs också: 

Jan Björklund ska inte avgöra vem som får asyl