Kajsa Dovstad

Vårdpersonal kan visst jobba snabbare

Väntan. Patientens vardag i vården.
Foto: Britta Pedersen / DPA/IBL

En patient. Sex anteckningar på akuten. Sjukvården har inte brist på personal. Däremot ingen tid för patienterna. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Ofta hävdas att sjukvårdens största problem är bristen på händer. 

Personal går inte att effektivisera bort, menar till exempel läkaren och skribenten Fanny Nilsson.

”Digitaliseringen som ett svar på bemanningsfrågan är en feberdröm”, skriver hon i en text på vänstersajten med det paradoxala namnet ”Den nya mitten”. 

Visst går det att kritisera delar av vårddigitaliseringen, som att nätläkare länge fick hög ersättning för banala videoråd. Men massanställningar är fel lösning på problemet att läkare inte har tid för sina patienter. 

Fanny Nilsson och jag har till och med jobbat på samma sjukhus, så jag undrar hur vi kan dra så olika slutsatser. För så här kan verkligheten se ut där:

Ambulansen kommer in med Agda, 84 år. Hon har ramlat hemma, slagit i höften och höger ben är förkortat och utåtroterat. Sannolikt är lårbenshalsen bruten och Agda prioriteras som ett ”höftspår”. Hon träffar läkaren – alltså mig – direkt och får förtur till avdelning, röntgen och eventuell operation. 

Det är svensk akutsjukvård när den är som bäst: Höftspår gör att till och med multisjuka äldre får ett snabbt omhändertagande.

När jag träffat Agda går jag till datorn och ska dokumentera. Den processen är dock allt annat än smidig.

Jag börjar med att diktera en journalanteckning. Men först dagen därpå skriver en sekreterare ut den i text, och därför måste jag också göra en anteckning där jag skriftligen sammanfattar allt. 

Agdas höft ska röntgas. Röntgenkliniken har ett eget journalsystem som är specialiserat på bildbehandling. I remissen måste därmed bakgrundsfakta upprepas, och jag kan behöva föra in till exempel labbvärden manuellt. 

Lårbenshalsen är mycket riktigt bruten. Agda ska opereras. Operation har också ett eget system. Smidigt för operationspersonalen, men någon – jag – måste skriva in uppgifterna igen eftersom det inte sker någon automatisk överföring.

Totalt dokumenterar jag på sex olika ställen

Så långt har jag gjort fyra anteckningar. Lite onödigt, kan man tycka. Men de rör åtminstone patientens vård. Nu återstår att dokumentera för statistik och forskning. 

Jag loggar in i Frakturregistret, knappar in uppgifter och klickar på den bild jag tycker stämmer bäst överens med Agdas fraktur. Dessutom forskar en av läkarna på kliniken om höftproteser. Agda blir inkluderad i studien och jag fyller i allt ytterligare en gång. 

Totalt dokumenterar jag på sex olika ställen. 

Under tiden fylls akuten på med nya patienter. Lyckligtvis behöver jag inte göra sex olika anteckningar på alla som ska vårdas vidare. Man kan komma undan med fyra eller fem. Ofta blir det tre, vid sällsynta tillfällen två. Men aldrig bara en, som det borde vara.

Tyvärr är Fanny Nilsson inte ensam om att skylla vårdens problem på personalbrist. Stockholms sjukvårdsupprop, som startades av två läkare på det ständigt krisande Södersjukhuset, menar samma sak. 

Sällan nämner de att Sverige har flest legitimerade läkare i EU, eller att bara Belgien och Tyskland har fler barnmorskor och sjuksköterskor inom vården. Aldrig kräver de att personalens tid ska gå till patienterna. 

Det är som om de saknar respekt för våra gemensamma skattemedel, och har bristande förståelse för att skatt är pengar som våldsmonopolet tvingar alla – inte bara välavlönade läkare – att betala. 

Klart att läkare ska larma om patientsäkerheten hotas på grund av bristande resurser. Men vi har också ett ansvar att inte ropa varg om problemet är att resurserna används fel. 

Läkare skyller gärna dokumentationsbördan på politiker och tjänstemän. Men läkarkåren är knappast oskyldig. Många av de över 100 olika patientregister som finns i Sverige har tillkommit och drivs på engagerade läkares initiativ. Registren innebär unikt bra tillgång till hälsodata men också unikt mycket dokumentation. 

Politikerna sitter dock på hela lösningen. Tekniken finns – på teknikerspråk kallas den öppna API:er. Den här texten går att läsa på både PC och Mac och egentligen är det inte svårare att överföra data inom vården. Patientens integritet kan skyddas ändå.

Här finns tid att tjäna. Vårdpersonal kan spara upp till 17 minuter per gång bara på att läsa om patienten i ett användarvänligt system, enligt en studie av svenska läkare.

Hur mycket tid som skulle kunna sparas när information skrivs in vågar jag knappt tänka på.