Kajsa Dovstad
Sommaren är kort, sjunger Tomas Ledin. Nu i augusti kan många svenskar instämmande nynna med. Semestern är slut, åtminstone för de flesta. En grupp kan dock ta ledigt längre än alla andra: småbarnsföräldrar.
Föräldradagarna används till att dryga ut semesterveckorna till ett långt vuxen-sommarlov.
Syftet med föräldraförsäkringen, att mammor och pappor ska kunna kombinera arbete med familjebildning, har sedan länge gått förlorat.
Nu blir många föräldradagar skattesubventionerat familjemys.
När den könsneutrala föräldraledigheten infördes 1974 var den sex månader. I dag uppgår de svenska föräldradagarna till 480, knappt 16 månader. Det är betydligt mer än i Norge och Danmark, där man får 320-390 respektive runt 340 dagar.
För att inte tala om Island och Finland, där staten bara betalar för 240 respektive drygt 260 dagar.
Stressigt med många lediga föräldrar
Dagens småbarnsföräldrar har det lyxigt jämfört med tidigare generationer. Ingen vill gå tillbaka till hemmafruarnas tid, men någonstans går gränsen för hur mycket arbetskamraterna kan kompensera. För när småbarnsföräldern checkar ut måste någon annan checka in.
De som inte kan eller vill få barn, de som är klara med familjebildningen och de som ännu inte påbörjat barnalstrandet får dra ett tyngre lass när föräldrarna är borta. Alternativet är nedskärningar.
Både privata och offentliga arbetsgivare vittnar om att det stora uttaget av föräldradagar om somrarna gör att verksamheter har svårt att gå runt.
Föräldraledigheten överstiger sjuktalen i nio centrala välfärdsyrken, visade jag i en rapport för tankesmedjan Timbro i våras. Fyra till åtta procent av arbetskraften, 44 000 personer, är hemma.
En sänkning till Norges 320 föräldrapenningdagar skulle förstärka välfärden med minst 13 000 personer. Däribland 2 000 sjuksköterskor, vilket motsvarar hela sjuksköterskebristen.
Miljarder skäl att korta föräldraledigheten
Generös föräldraledighet behövs för att småbarnsföräldrar ska orka med både hemmalivet och hektiska arbetsdagar, lyder ett vanligt argument. Det är att angripa problemet från fel ände: Närvaro på jobbet innebär ju fler kolleger och därmed mindre stress när man är där.
Och visst, det är jäktigt att ha barn. Frågan är dock hur mycket pengar staten ska lägga på barnfamiljers livspusslande.
Förra året kostade föräldrapenningen 31 miljarder kronor - ungefär lika mycket som Polisen och Kriminalvården tillsammans.
Det finns inga statsfinansiella skäl för att behålla nuvarande föräldraförsäkring. Återstår då de metafysiska grunderna. Ett sådant resonemang förutsätter dock att föräldrar har starkare skäl till ledighet än andra. Så är det när barnet är riktigt litet, men den svenska föräldraledigheten kan numera tas ut tills barnet fyller 12.
Det är svårt att se att en nästan tonåring skulle vara mer betjänt av sällskap än, säg, en gammal förälder som får besök av sitt barn.
Den här typen av värdering av relationer och fritid görs bäst av människor själva.
Det nordiska normaltillståndet - en föräldraledighet på inte ens ett år, som tas ut när barnet är litet - framställs som ett extremfall i debatten. Bevisbördan borde i stället ligga på dem som hävdar att Sverige är ett land där folk behöver extra föräldrastöd från pappa staten.