Kajsa Dovstad

Sluta dum-privatisera vården i Stockholm

Sophiahemmet. Många vårdgivare här gör gärna ingrepp på regionens bekostnad, men på kvällstid får någon annan ta hand om komplikationerna.
Foto: LINNEA RHEBORG / BILDBYRÅN
Operation. Utförs allt oftare i privat regi.
Foto: Kotin Dmitrii / Colourbox

Vårdvalen i Stockholm är utmärkta exempel på hur avtal inte ska skrivas. Kräv att privata vårdgivare bidrar till akutsjukvården. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Det var bara ett litet ingrepp, ett sådant som kan genomföras dagtid på någon av alla de privata kliniker som har avtal med Region Stockholm. Efteråt hade hon ont, men fick gå hem och vila bort smärtan. Tills kvällen kom, då blev den outhärdlig. 

Men kliniken hade stängt för dagen, så min vän var hänvisad till Danderyds sjukhus. Där stressade vårdpersonalen mellan alldeles för många patienter. Hon fick ta prover, och träffa flera läkare. Snart stod det klart vad smärtan berodde på: Buken var full med blod. 

Tack och lov gick allt väl tillslut. Ingen hade gjort något fel – sådana blödningar inträffar då och då. Men historien är illustrativ för hur fragmentiserad vården har blivit. På dagen opererar en privat aktör, på kvällen får det offentliga ta hand om komplikationerna. 

Privat vård avlastar, brukar företrädare för vårdvalet hävda. I den bästa av världar fungerar det också så. Många gånger är privata vårdgivare både bättre på att få personalen att trivas och att arbeta mer effektivt. 

Men valfrihet är ingen universallösning på problemen i sjukvården – och privatisering utan förnuft gör saken ännu värre. I Region Stockholm finns klockrena exempel på hur avtal inte bör se ut. 

Ta till exempel det populära vårdval ortopedi.  Här anges att titthålsoperationer vid artros i knät ska ske ”restriktivt”. Ändå genomförs årligen över 13 000 operationer som saknar stöd i riktlinjer, varav många i Stockholm, enligt Socialstyrelsen

På dagen opererar en privat aktör, på kvällen får det offentliga ta hand om komplikationerna

De privata ortopederna måste enligt avtal kunna hantera sina egna komplikationer – men inte hela dygnet. Stora akuten gäller efter klockan 22. På operationsdagen. Efter det behöver mottagningen bara vara tillgänglig kontorstid. 

Samma gäller vårdval gynekologi

Är det rimligt att bli gynekolog vid ett akutsjukhus i Stockholm, frågar sig många unga läkare. Jag är en av dem. Färdiga specialister försvinner till privata kliniker, men deras patienter måste ändå tas om hand i 24/7-vården. Den gynekolog som vill jobba både privat och bidra i akutvården har däremot uppförsbacke. Pensionssystemet missgynnar dem med dubbla arbetsgivare. 

Inom barnmorskekåren finns samma strukturer. Mödravårdscentraler i city lockar med fina kontor och bekväma arbetstider, medan förlossningarna har svårt att få tag i personal. I Uppsala har regionen försökt mota Olle i grind genom krav på att privata barnmorskor har en liten del av sin tid förlagd på förlossningen.

Det är ett utmärkt sätt att lösa problematiken. Låt läkare och operationssjuksköterskor som till vardags opererar till exempel knäproteser eller bråck, då och då rycka in i akutsjukvården. Det är knappast rimligt att varje liten mottagning har dygnet-runt-öppet, men det minsta skattebetalarna kan begära är att de privata aktörerna bidrar till jourverksamheten. 

Att bara justera med ersättningarna räcker inte. Flaskhalsen är brist på kompetens (där ledtiderna är extrema; det tar många år att utbilda en färdig specialist) och för många obekväma pass på de stora sjukhusen. 

På sikt måste de privata klinikerna ta större utbildningsansvar. I dag motverkar avtalen detta; vid nyanställningar kräver regionen att personalen redan har genomfört ett visst antal operationer. Man blir matt. 

Från vänster framförs ofta onyanserad kritik om girigbukar som skor sig på såväl skattemedel som patienter. De glömmer nackdelarna med att bara låta det offentliga driva vård. 

Borgerliga politiker landet över borde dock ta Stockholms misslyckande som en hemläxa.