Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Kajsa Dovstad

Miljörörelsen är skadlig för klimatet

Foto: JANERIK HENRIKSSON/TT / TT NYHETSBYRÅN

Miljörörelsen måste ställa om. Ja till kärnkraft och genmodifierade grödor, men nej till ekologiskt och närodlat krävs om klimatkrisen ska stoppas. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Juli 2019 blev den varmaste månaden någonsin. Dödsfall, smältande polarisar och förstörda skördar är resultatet av rekordhettan. Värre kommer det att bli i takt med att koldioxidutsläppen ökar. 

Miljörörelsen talar gärna om hur illa det ser ut. När det kommer till konkreta lösningar ekar dock de flesta slagord tomma. I många fall är miljökraven till och med kontraproduktiva.

Kärnkraft? Ja tack

Kärnkraften är ett bra exempel. De som kallar sig miljövänner vill stänga reaktorer, oavsett klimatkostnad. I Tyskland har gröna politiker tvingat fram en förtidsavveckling. Sol- och vindenergi har inte kunnat ersätta både kärn- och kolbränsle, så koldioxiden fortsätter att bolma från kolkraftverkens skorstenar. 

Tyskarna släpper ut nästan dubbelt så mycket koldioxid per person och år som fransmännen, där landets makthavare i stället valt att bygga ut kärnkraften. 

Det duger inte att vara emot kärnkraft som om det vore 1970-tal. I synnerhet inte om framtidens bilar ska gå på el och om flyget ska ersättas av tåg. 

Elen måste komma någonstans i från. Kärnkraft? Inte om du frågar svenska miljöpartister, som likt sina tyska motsvarigheter hellre stänger uranreaktorer än kolgruvor. Vattenkraft? Här har samma miljöpartister i många år förhindrat en utbyggnad med hänvisning till den biologiska mångfalden. Först 2018 gick Mp med på förenklade regler för småskalig vattenkraft.

Genomgående för den gröna rörelsen är oförmågan att se nyanser. Nej, kärnkraft är knappast bra, men bättre än kolkraft. Ja, vattenkraftverkens turbiner maler visserligen ner ål och andra fiskar, men kanske måste några arter fortsätta att vara rödlistade för att inte hela jorden ska drabbas av fatala värmeböljor. 

I de grönas värld finns dock inga målkonflikter. Allt som är det minsta miljöfarligt ska bort, även om konsekvensen blir att det ersätts av något mer klimatskadligt. 

I den gröna ekokammaren 

Teknikfientlighet går som en annan grön tråd genom miljöaktivismen. Svanen, Sveriges officiella miljömärkning, avböjde förra året en inbjudan av Kungliga Vetenskapsakademin. Professorerna ville diskutera varför Svanen vägrar att miljömärka genmodifierade grödor när forskningen visar att sådana kan vara väl så bra för klimatet. 

Svanen-ledningen använder dock hellre sina tilldelade skattepengar åt att lyssna på högljudda miljöaktivister än att träffa mer lågmälda vetenskapsmän.

Forskningsresultaten om ekologiskt och närproducerat presenteras också för döva öron. I många fall är ekologiska produkter större klimatbovar än alternativen; ekologiskt jordbruk kräver nämligen betydligt större landytor. Likaså är närodlat inte alltid det bästa, då utländska produkter kan vara mer klimatsmart tillverkade än inhemska. 

Den gröna åsiktskorridoren är dessutom trång. Såväl Sveriges två mest miljöprofilerade partier, Mp och C, som landets största miljöorganisation, Naturskyddsföreningen, driver i princip samtliga klimatskadliga förslag ovan. 

Att inte dessa organisationer har ett vetenskapligt förhållningssätt är både obegripligt och oroande. Hur många grader ska jordens temperatur behöva stiga innan miljörörelsen ställer om till hållbart?