Personuppgiftspolicy

Vi vill informera dig om vår policy som beskriver hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer
Kajsa Dovstad

Låt inte rika konsulter slippa undan skatt

Foto: HENRIK ISAKSSON/IBL

Välavlönade konsulter, advokater och ekonomer betalar ofta lägre skatt än mellanchefer, specialistsjuksköterskor och ingenjörer. Lön och kapital borde beskattas mer likvärdigt för att undvika skatteplanering. 

Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

Har du en lön där skatt dras varje månad? Tyvärr, du har gjort en förlustaffär. I genomsnitt betalar svenskar 32,2 procents kommunalskatt. 1,4 miljoner löntagare betalar dessutom statlig inkomstskatt. För en överläkare, domare eller rektor som ännu ett tag måste betala värnskatt går hela 70 procent av en löneökning till staten. Sverige har därmed högst marginalskatt i OECD.

Men det finns en grupp som kommer undan det höga skattetrycket: aktiebolagsägarna. I Sverige beskattas kapitalinkomster betydligt lägre än löneinkomster. Den som har ett jobb där lönen kan omvandlas till kapital kan casha in rejält - genom att minska sin skatt. 

Boven i dramat är 3:12-reglerna. De uppkom för att minska inkomstomvandling, men underlättar i dag skatteplanering för den med pengar och kunskap. 

Kan halvera skatten

Den tidigare finansministern Erik Åsbrink (S) har räknat ut att en löntagare bara får ut 29 procent av sin arbetsgivares lönekostnader, medan den med ett 3:12-upplägg får behålla hela 64 procent. Utvärderingar visar att det främst är höginkomsttagare i privat sektor som utnyttjar regelverket. Det handlar om managementkonsulter, affärsjurister och riskkapitalister. Genom sinnrika partner-system, holdingbolag och utdelning minskar de sin skatt, trots att de på många sätt är att betrakta som löntagare.

Skillnaderna är djupt orättvisa. Managementkonsulten som omorganiserar Nya Karolinska får betydligt lägre skatt än den läkare som sedan står mitt i kaoset. Det kan säkert vara jobbigt att som konsult ligga vaken om nätterna och svettas över om de saltade fakturorna kommer att godkännas, men det kan knappast jämföras med att som bakjour väckas av samtal från förtvivlade underläkare på ett krisande sjukhus.

Systemet är ett fördelningspolitiskt fiasko. Redan rika blir ännu rikare. Välfärdens ökade kostnader betalas i stället av vanliga människor, genom att skatten höjs i många kommuner och regioner. 

Skattekilen försvårar klassresor eftersom det blir nästintill omöjligt att arbeta sig till en förmögenhet som löntagare.

Ingen regeländring i sikte

Inget politiskt parti har tagit tag i situationen. 

De socialdemokratiska strategerna på Sveavägen 68 har gärna målat ut lite bättre avlönade tjänstemän som höginkomsttagare vars lön borde beskattas hårt. Riktiga höginkomsttagare, som Handelsekonomerna med egen låda som utbildat sig på Sveavägen 65 snett mittemot, har man däremot låtit skatteplanera fritt. 

Svenskt Näringslivs organisationer blåser till strid så fort skattehöjning föreslås, och de borgerliga partierna rättar in sig i ledet. 

År 2017 var 3:12-reglerna på väg att förändras, men då på ett sätt som skulle göra att också vanliga småföretagare kom i kläm. Företagare tar större risker och har sämre trygghet än löntagare, därför är andra skattesatser motiverade. Utmaningen är att skapa ett företagsvänligt system, men där ren inkomstomvandling inte är möjlig. Det är knappast en enkel uppgift. Regelverket är krångligt och gränserna långt ifrån glasklara.

Att strunta i att förändra dagens 3:12-regler är dock ingen bra idé. Att arbete kan beskattas som kapital är orättvist.